Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
BANBR YTARRN.
lingar i detta ämne. Må den som gitter studera dem
grundligt. Den gamla goda pietismen har nu dött ut, och därmed
tyckes också vårt församlingsdiakonat ha tjänat ut. Hvad
vi nu ha sagt, tycker nog mången kunde vara osagdt, men
för sanningens skull vilja vi säga en sanning till, innan vi
sluta detta kapitel.
Det finnes dock diakoner inom vårt samfund, som söka på
bästa sätt fullgöra sina skyldigheter, såsom att varna och
förmana på enskild väg — och detta mången gång utan att
uppträda i egenskap af diakon, hvilket sätt utan tvifvel är det
bäste. Detta kan och bör äfven hvilken kristen
församlingsmedlem som helst göra. Så ha vi diakoner, som t. ex. hållit
söndagsskola i 25 @ 30 år träget och troget, utan någon
ersättning därför, ja, kanhända de fått otack till lön. Men för
en sådan verksamhet fordras icke nödvändigtvis att man
innehar ett diakonämbete.
Dessa diakoner äro ju pastorns medhjälpare, icke sant?
Jo, så lärer vår konstitution. Men om en och annan af dessa
hjälper eller söker att stjälpa sin pastor, det är återigen en
öppen fråga. Vi ha allt för många och sorgliga exempel och
bevis för det senare. Nu må ingen tro, att jag härmed syftar
på de män, som tjänat, som diakoner i de församlingar, som
jag betjänat som pastor. Nej, jag känner tämligen väl till
förhållandet i det hela inom vårt samfund. Mina
församlingars diakoner må ha handlat rätt, så långt de förstodo, men
det är saken i sin helhet jag vill framhålla.
Om nu en eller annan i församlingen blir sjuk i sinnet,
sjuk i spörsmål och missbelåten med" sin pastor, så anmäle
han det i främsta rummet för en af församlingens diakoner,
och han må då i tur och ordning anmäla det för församlingens
pastor. Diakonen torde svara den missbelåtne
församlingsmedlemmen ungefär följande: Ja, jag har tyvärr länge
insett detta, och du är icke den förste, icke den ende, som talar
till mig om saken. Jag skall med det snaraste gifva vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
