Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att gillra bössor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som den barmhärtige samariten å få dej hem te
käringen, för nu kan ho va bra å ha — men hoja
inte sä förbannat — du väcker ju opp hela byn
— lite salt ska väl en sjöman tåla — siså, skrik
inte, hör va ja säjer! Nykter ä ja inte men nog
ska ja kunna baxa hem dej — res på dej nu,
Karlsson, å skriker du ett skrik till så laddar ja
om och skjuter mä riktiga hagel — ä du oppe nu
din stackare, nej, känn inte efter, för då kan du bli
ändå räddare, utan kom nu så går vi. — Tyst nu
bara! Ja, si d’ä va ja allti har sagt: Den som
gräver en grop åt andra, faller själv därutinnan,
å en ogudaktig människa går på ändalykten illa.
Si du! Du kan ju gå, du går ju som den värste
soldat!
Mödosamt släpade båda gubbarna sig ned till
landsvägen.
— Va nu inte dåraktig, Karlsson, utan gå
hem å lägg dej, så går ja å plockar bort
gillergrejerna å litrarna å låser å styr å ställer. Försök
å gå själv — si du, dä går ju som de vore taljat.
Ajöss mä dej å gå å tvätta dej ve brunnen å tvätta
dej i hundra vatten å hundra igen, dä god tid te
morron. Å så smörjer du på svinister för de
hjälper emot ryggskott, å då måtte dä väl hjälpa
för detta mä. Ajöss mä dej, din stackare!
Det var inte så farligt med saltskottet. Det
satt bara i ytan, men byxorna voro totalt slut.
Och Karlsson fick lägga sej på magen i kammaren
och käringen kunde rakt inte förstå vad som
kommit åt honom. Men snäll var hon och pysslade om
honom så gott hon kunde, med god mat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
