Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ner i allén och så småningom trava ned på vägen,
ljudet av hovarna försvagades och dog.
Majoren liknade mera en gips än en människa.
— Detta var den själva renrakade faen, sade
han. Om jag hade supit ändå, då hade jag
kunnat förklara det, men ledsamt nog har jag inte
supit.
— Var det inte Gyllenhööks? frågade tant
Louise.
— Det var så faen heller — men jag skall
lägga bort och svära! Det var ingen, Ingen,
hör du, kusin!
— Claes, Claes, sade fästmön, och hennes
röst darrade.
— Claes och herr Engström, sade majoren.
Låt oss nu tänka logiskt! Vi ha hört ett par hästar
och en vagn, men vi ha ingenting sett — det är vi
eniga om, vad? Drängarna krattade gårdsplanen
i går kväll! Låt oss alltså gå ut och se, om vi
kunna upptäcka några hjulspår eller spår efter
hovar. Man måste gå till botten i såna här fall
— i stället för att stå och darra, kusin Louise, så
giv oss stora lyktan, för här skall undersökas,
jäklar i — aj, nu svor jag igen!
— Käre Jean-Ågust, ja, visst skall du få
lyktan! Men vad är det med dig, lilla älskade
Alice? Svimmar du?
— Alice!! viskade Claes.
— Claes!! viskade Alice.
— Hit med lyktan genast, gamla morrhoppa!
dundrade majoren. Vi stå inför en gåta — kila
på bara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
