Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett rosenrött hav. Han var fullkomligt lycklig,
ville alla människor väl och fordrade samma
nytestamentliga tänkesätt av andra. Dessutom var
han i sin fulla rätt, han skötte sin plikt och gick
brandsyn — jäklar anagga!
De tre männen beskrevo underliga och absolut
omatematiska kurvor på den steniga bygatan,
attraherades av gärdsgårdarna och repellerades igen,
togo omotiverade sned- och baksteg.
Häradsdomaren sjöng en lantlig visa, som skulle ha gjort hans
befogenhet i en tingssal mer än tvivelaktig. Den
handlade om kärlek, och Norrtäljebrännvinet har
en känd och erkänd förmåga att leda avnämares
tankar på denna i sig själv nödvändiga, stundom
himmelska, men ofta till låg drift urartade
gudagåva till de dödliga.
Nu hörde Söderberg. Han upphörde att hamra
och kisade i stum förväntan på det upprymda
klöverbladet, som, ju mer det närmade sig, sökte
iakttaga den värdighet ett hedersuppdrag kräver.
Men så upptäckte han Karlsson på Söderön
och hans hy förvandlades. Hans tankar voro
fjärran från begreppet brandsyn och han anade
fanstyg, särskilt som de ankommande voro tre, av
vilka två kunde vara vittnen. Man är aldrig säker
i Roslagen. Och han hade icke kunnat tiga med
sina misstankar om Karlssons tjuvfiske.
— Godagen, Söderberg! ropade
häradsdomaren. D’ä brandsyn!
Söderberg drog en lättnadens suck och hans
hand knöt sig fastare om hammarskaftet. Om
möjligt fastare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
