Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
tade besynnerligt och ruskade på huvudet. Detta
upprepade han vid alla de följande bladen, så att
blodet steg studenten Anselmus åt huvudet, och
han, då skrattet slutligen blev riktigt hånfullt
och föraktligt, otåligt utbröt: — Herr arkivarien
tycks inte vara riktigt nöjd med min ringa talang?
— Käre herr Anselmus, svarade arkivarien
Lindhorst, ni har utmärkta anlag för
skönskrivningens konst, men tillsvidare, ser jag nog, måste
jag mer räkna på er flit och goda vilja än på er
färdighet. Det kan ju också bero på de dåliga
material, som ni använt.
Studenten Anselmus utbredde sig ivrigt om
sin annars erkända konstfärdighet, sitt kinesiska
tusch och sina utvalda korpfjädrar. Då räckte
honom arkivarien Lindhorst det engelska bladet
och sade: — Ni kan ju döma själv. Anselmus
stod som träffad av blixten, så usel föreföll honom
hans handstil. Där fanns ingen rundning i
linjerna, ingenstädes det rätta trycket, ingen
proportion mellan de stora och små bokstävenia, ja
barnsligt otympliga kråkfötter förstörde ofta den
eljest tämligen lyckade raden. — Och så, fortfor
arkivarien Lindhorst, är ert tusch inte hållbart. Han
fuktade sitt finger i ett glas, fyllt med vatten,
och när han endast lätt vidrörde bokstäverna, var
allt spårlöst försvunnet. Studenten Anselmus
kände det, som om något förfärligt sammansnört
hans strupe — han kunde inte få fram ett ord.
Så stod han med det olycksaliga bladet i handen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
