Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akademiens samlingar. Ni hade uppbörden ombord,
Hasselberg, och ni vet, att det är sanning,"
"Så sannt jag vill eröfra saligheten, hvartenda ord
är sanning," bedyrade pursern ånyo. "Jag har ännu
mina räkenskaper i behåll sedan 1790 och der står,
att en kavaj blifvit ur förrådet afförd, för att på chefens
befallning tillställas akademien. Jo, jo men, jag minns
nog den färden."
"Och enkan, kapten Gaubineau — hur gick det
med henne?" sporde sekonden.
"Strax skall ni få veta det. Löjtnant Flygare,"
detta gälde vakthafvande officeren. "Låt oss sätta
öfver läsegel om styrbord, vinden har rymt något och
vi ha brådtom."
Folket tumlade upp till väders, skepparpipor ljödo,
kommandoord hördes och den anbefalda segelökningen
var inom få minuter verkstäld. Fregatten ökade
betydligt farten.
"Hur min affär aflopp med den vackra enkan,
sporde ni," fortsatte Gaubineau. "Jag har på mitt
samvete så många galanta äfventyr, att jag måste tänka
efter. Jo, hon..."
"Dog, hon sörjde ihjäl sig, det minnes jag,"
afbröt pursern. "Så sannt mig Gud..."
Kaptenens stora hand lade sig öfver purserns
tandlösa mun.
"Förvaltare, bedyra ej något, som ej är sanning,"
yttrade kaptenen. "Jag vill ej, att ni skall svära på
en sak, som ej ert inre medvetande säger er ha
tillgått eller förhåller sig så. Purser! ni är en bra karl,
men ert minne sviker er emellanåt. Enkan dog ej,
utan hon lemnade hufvudstaden då hon märkte, att
min kurtis började att labra utaf. Det blef vindstilla
i mitt hjerta, ty en liten näpen grefvinna, lika söt i
synen som fregatten Fröjas galjonsbild, och som egde
lika många gods som fingrar på sina små händer
började att hissa signal, att Gaubineau var välkommen
långs sidan. Hon hade en den fylligaste bog och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
