Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den breda svarta bindeln kring det aldrig läkta såret
i pannan, ett ärofullt minne från träffningen vid
Porosalmi 1788, han med den krigiska hållningen, det ädla
hjertat och ridderliga anden ingaf en sådan aktning,
att fältmarskalken teg, utan att våga en invändning.
"Tillåt mig yttra ett ord, ers excellens! Uti
instruktionen, som ni förevisat mig, finnas ställen, hvilka
kunna tolkas på flera än ett sätt, till exempel der det
står: "att ehuru härens frälsning må utgöra
hufvudsaken, vänte Vi likväl att I så långt möjeligt kan
blifva, söken att den inträngande fienden hindra och
emotstå, samt icke förr än nöden påtränger reträtten
företagen". Dessa rader förefalla mig som en
uppmaning nog, att våga en dust för armens ära och landets
frälsning."
Den man, som yttrade dessa värdiga ord var en
högväxt gestalt nära tre alnar lång, med militärisk
hållning, håret uppstruket, pannan hög, öppen, näsan
romersk, ögonen grå och blixtrande, munnen skarp,
samt klädd i Savolaks-jägare- regementes uniform. Hela
gestalten återspeglade den fasta kraftfulla ande, som
lifvade hans själ. Hans lynne var hetsigt, men ädelt;
i striden återfann han alltid det lugn, han i det
enskilda lifvet någon gång saknade. Under det hans
kunskaper, skicklighet och fosterlandskärlek förvärfvade
honom befälets aktning och förtroende, försäkrade
honom hans okufliga mod, hans rådighet, ja, hans lycka,
om soldatens blinda tillgifvenhet.
Ledd af Sandels, ty det var han, som talade,
ansåg sig finnen oöfvervinnerlig, och blef det äfven
genom denna tro. Faror, lidanden och försakelser
delade han lika med sin trupp, och kunde således lita
på dess trohet; den svek honom aldrig. Medan den
öfriga hären kämpade med ära, det är sannt, men utan
synnerlig framgång, förde Sandels sina segrande skaror
nära intill Ladogas stränder; och då han slutligen
nödgades vika för öfvermakten och utrymma landet, skedde
det ej förr, än han till afsked tillfogat ryssarne vid
Virta bro en betydlig förlust. Sådan var den man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
