Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det blir alldeles nödvändigt för mig att begifva
mig till Sveaborg och der sammanträffa med min
farbror," yttrade hon halfhögt för sig sjelf. "Att bringa
Sveaborg i ryssarnes händer vore detsamma som att
gifva dem nyckeln till hela Finland. Min farbrors
tänkesätt känner jag väl till. Han skall ej rygga
tillbaka, då han på samma gång kan blifva i tillfälle att
hämnas sin slägts kränkta heder och vinna egna
fördelar. Så fort skrifvelserna komma i mina händer
skall jag afresa till Sveaborg."
Ett leende spelade kring hennes mun. Var det
väl tillfredsställelse öfver den väntade framgången af
sina mörka planer, som framkallade detta uttryck af
glädje i hennes ansigte, eller hvad? Ännu en stund
satt hon qvar vid skrifbordet, hvarefter hon steg upp
och gick in i salen. Bjellror hördes klinga från
gården, och när hon gick fram till fönstret observerade
hon en släda, som körde in på gårdsplanen. Strax
derpå inträdde en tjenare och anmälde, att en resande
begärde hennes gästfrihet, så mycket mera som denne
hade ett enskildt ärende att framföra till fröken.
"Han är välkommen," svarade husets herskarinna.
"Säg till att man uppdukar här i salen en god
frukost och att man iordningställer ett rum åt den
främmande."
Ungefär en qvarts timme senare inträdde i salen
en civilt klädd herre, som af fröken helsades med ett
förbindligt: välkommen, samt med en anmodan att
deltaga i hennes frukost.
"Jag tackar för den gästfrihet ni så välvilligt
bevisar mig, en främling," yttrade den resande i det han
bugade sig för fröken, "och detta utan att jag ännu
nämnt mitt namn. Att jag är er landsman finner ni
lätt af mitt uttal."
"Och då har ni också reda på att den finska
gästfriheten blifvit ett ordspråk," svarade fröken med ett
intagande småleende. "Det vore en stor brist på
välvilja, om man först uttröttade en resande, som färdats
i en sådan köld som nu råder, med frågor, innan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
