Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BÄSTA AF ALLA REKOMMENDATIONER. 55
Hanok framtog och lemnade majoren tvenne med
flera sigill försedda papper.
"Var god och läs," sade han.
Eek tog papperen och läste. När han slutat
af-målacle sig i hans ansigte den högsta förvåning. Han
bugade sig för Ranck och gaf honom papperen åter.
"Kan friherre Fleming vägra att lemna mig upp*
rättelse," frågade Ranck, "efter hvad ni nu fått se
och läsa?"
"Nej min herre," svarade Eek i det han åter
bugade sig. "Jag kan på mitt hedersord intyga, att ni
i rang fullt ut är hans like och jag skall tillägga, att
om han efter denna förklaring ej vill duellera med er
så måste han göra det med mig. Är ni nu belåten?"
"Fullkomligt herr major och jag tackar er för all
den godhet och det deltagande ni bevisat mig. Efter
duellens slut, om jag ej faller, hoppas jag att af er få
erhålla mitt mottagningsbevis som soldat, icke sannt?"
"Med största nöje, men herr öfv. .. ."
"Hvad, har ni redan glömt ert löfte," yttrade
Ranck leende. "Hvad ni sett är som om ni ingenting
sett och hvad ni läst bör redan vara glömdt och
förgätet."
"Ske er vilja," svarade majoren. "Några
förklaringar öfver ert handlingssätt vill jag ej begära. Må
ni vara välkommen bland de våra. Nu skall jag
genast besöka friherre Fleming och framföra er
utmaning. Sjelf skall jag blifva den ene af edra
sekundan-ter och en andre får jag nog reda på. Farväl så länge,
ni skall snart blifva underrättad om utgången af min
beskickning."
Efter det hjertligaste afsked skildes man åt. Yid
återkomsten till tältet fann Ranck väbeln sysselsatt
att plåstra om den stackars Smälls många blånader.
Kalfaktorn hade blifvit illa tilltygad af jättens klinga
och var i sjelfva verket mera blå än röd på kroppen.
"Hvem skall nu skaffa oss ett krus öl eller en
godbit att förtära?" yttrade väbeln i sorgsen ton i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
