Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Dobra," svarade en af officerarne med en ful
grimas, "en annan gång torde det blifva vår tur att
tacka för skålen. Krigets öden vexla. Hvem vet!"
Ranck ville svara men ett starkt hurrande och rop
från gården hindrade honom derifrån. Strax derpå
visade sig fältväbel Roth och medförde det glada
budskapet att affären med kossackerna fullständigt lyckats
och att sedan hälften af dem stupat för böndernas
ursinniga anfall den andra delen gifvit sig fången och nu
vore under sträng bevakning i granngården. Denna
nyhet gjorde på ryska officerarne ett djupt intryck.
De hade väntat att af sitt manskap blifva befriade och
när nu detta hopp slog fel visade de sig helt ödmjuka
och undergifna.
Ranck inbjöd fältväbeln att med sig dela
frukosten, en välvilja som den uthungrade Roth med
tacksamhet antog och inom kort hade de båda tappra
bussarne gjort ända på allt som dugde till att äta och
dricka. Ett par bönder stäldes derefter att bevaka
de båda fångarne hvarefter Ranck och hans
medhjelpare gingo ut på gården, hvarest de mottogos med
ett skallande jubel.
Ej förr än långt efter middagen blef man färdig
till uppbrott. Roth som på eget bevåg gifvit sig åstad
för att kunskapa om fienden, hade nu fått sitt ärende
uträttadt och beslöt att medfölja Ranck till Tavastehus
för att der få fångarne förhörda. Så mycket hade man
dock redan nu fått veta, att fienden norr om
Kymmene-elf i stora skaror gått öfver gränsen och riktade sin
marsch mot finska hären. Sex beväpnade bönder fingo
befallning att eskortera fångarne, hvilka fängslade fingo
plats i trenne stora slädor. Tåget satte sig i gång och
just som det lemnade gården anlände Kojskinen och
Svärd dit på sina uttröttade hästar. Den gamle
Kojskinen kom att fästa sina blickar på Rancks ansigte
och uppgaf ett rop af öfverraskning i det han stannade
sin häst.
"Vänta min herre!" ropade han. "Jag måste
nödvändigt tala vid er. Vänta, vänta!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
