Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifvelse afreste Jägerhorn till S:t Petersburg. Man
beslöt äfven att tillfångataga konungen, men Gustaf,
underrättad om faran skyndade öfver till Sverige,
sammankallade ständerna och kallade dalkarlarne till sin
hjelp. Danskarnes anfall räddade honom, det allmänna
tänkesättet öfvergick på hans sida; Anjala-förbundet
med alla dess olika syftemål gick i qvaf. Man
försäkrade sig om de flesta af Anjala-hufvudmännens
personer. Jägerhorn, som vistades på sin gård Brahelinna,
lyckades fly undan till Petersburg. Klick,
Glansen-stjerna och Ladau togo samma väg. Man kan säga
att det var i grefvens tid de undkommo. Armfelt,
Hästesko och von Otter samt en mängd officerare
insattes på slottet i Åbo. Kojskinen och jemte honom
ett stort antal Sammansvurne fördes till Sveaborg, för
att der afvakta sin dom.
Förtviflad öfver sonens nesliga beteende hade den
arme fadern sökt döden på slagfältet för att blifva
qvitt den skam och vanära, som sonen fästat vid hans
namn. När han eröfrade hjeltens lager kunde ingen
ana, att han störtade sig in i striden för att träffas af
ett mördande hugg eller en dödande kula. Han blef
flerfaldiga gånger sårad men lifvet gick ej förloradt.
Aldrig hörde man honom nämna sonens namn. Man
anade den djupa sorg, som tärde på hans hjerta. Det
var ett sår, som ständigt blödde och som endast tiden
förmådde läka. — —
När Kojskinen vaknade upp ur sina sorgliga
tankar hade solen för längesedan gått ned och ett
halfmörker herskade i rummet.
Han reste sig upp i det han yttrade:
"I morgon begifver jag mig på väg till hemmet.
Ensam kommer jag åter till min maka för att
delgifva henne det rysliga som inträffat. Yi skola
tillsammans lida och glömma att vi egt en — son."
"Som på sina knän anropar er om tillgift och
försoning, en son, som djupt felat, men som skall
godtgöra hvad han brutit, som skall skapa sig ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
