Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värjande åtbörd och yttrade: "Herr general! jag kan
ej mottaga dessa nådevedermälen. Det strider mot
mina åsigter och dessa frångår jag aldrig."
I Stedingks ansigte läste man både förvåning och
harm. Att inför öppen front tillbakavisa en nåd af
konungen, en utmärkelse, som skulle uppfyllt hvarje
krigares bröst med stolthet och glädje var någonting
oerhördt. Stedingk riktade sina forskande blickar på
Kojskinens ansigte, i hvilket ej en muskel rörde sig
och yttrade derefter med skärpa i rösten:
"Ni älskar måhända ej er konung?"
"Jo, så högt som en finsk krigare kan älska,
älskar jag min konung och mitt fädernesland," svarade
Kojskinen så högt, att hans ord hördes af alla
närvarande. "Men," tillade han, "en krigares blod och
tapperhet skattar jag högre än att såsom ett bevis derpå
bära en slant af guld eller en lysande glasbit i form
af en stjerna. Hvarje medborgares oafvisliga
skyldighet är att uppfylla sina pligter, han må till sitt yrke
vara soldat eller hvad som helst. Mina medborgares
aktning och erkännande är min högsta belöning, mitt
saravetes vittnesbörd om att jag handlat rätt, den
domstol till hvilken jag vädjar."
Generalen betraktade Kojskinen nästan med
vördnad. Ehuru af helt andra åsigter med honom hvad
den erbjudna kungliga nåden beträffade kunde han
likväl ej dölja sin beundran för denne man. Han yttrade
derför några vänliga afskedsord till Kojskinen och red
bort med sin stab sedan han låtit trupperna defilera
förbi sig.
Denna scen egde rum på exercisfältet utanför
Borgå.
När Kojskinen anländt till sitt qvarter i Borgå
satte han sig ned och skref sin afskedsansökan. Sedan
kriget nu var slutadt ville han ej längre qvarstå inom
regementet. Han önskade att draga sig tillbaka till
privatlefnadens lugn. En förfärlig sorg tyngde på den
ädle mannens hjerta, en sorg så stor att det
erfordrades hela hans själsstyrka, hela kraften af hans jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
