Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSLÅGAN
in i Jerusalem, det var nyanlända trupper, och framför allt
var det köpmän, som skyndade dit upp med foror av
livsmedel.
När dessa skaror mötte Raniero, som kom ridande
baklänges med ett brinnande ljus i handen, ropade de:
— En galning, en galning!
De flesta voro italienare, och Raniero hörde hur de ropade
på hans eget tungomål: pazzo, pazzo! som betyder: en
galning, en galning!
Raniero, som hela dagen hade vetat att hålla sig så väl i
styr, blev häftigt uppretad av dessa ständigt återkommande
rop. Med ens hoppade han ur sadeln och började att med
sina hårda nävar tukta de ropande. När folk märkte hur
tunga de slag voro, som föllo, blev det allmän flykt, och
han stod snart ensam på vägen.
Raniero kom nu åter till sig själv.
— De hade sannerligen rätt, som kallade dig för pazzo,
sade han, i det han såg sig om efter ljuset, som han inte
visste var han hade gjort av. Äntligen såg han, att det hade
rullat från vägen ner i en grop. Lågan var släckt, men han
såg eld glimma ur en torr grästuva tätt bredvid det och
förstod, att lyckan hade varit med honom, så att ljuset hade
hunnit att tända gräset, innan det hade slocknat.
"Detta kunde ha varit ett ömkligt slut på mycken möda",
tänkte han, medan han tände ljuset och steg upp i sadeln.
Han var ganska förödmjukad. Det syntes honom nu inte
mycket troligt, att han skulle lyckas med sin färd.
Mot aftonen kom Raniero till Ramle och red fram till
ett ställe, där karavaner brukade få natthärbärge. Det var en
stor, överbyggd gård. Runtomkring funnos små avbalkningar,
där de resande fingo ställa in sina gångare. Där funnos inga
rum, utan människorna fingo sova bredvid djuren.
Det var överfullt med folk, men värden skaffade dock
rum för Raniero och hans häst. Han gav också foder åt
hästen och mat åt ryttaren.
När Raniero märkte, att han blev så väl behandlad, tänkte
han: "Jag börjar nästan tro, att rövarna har gjort mig en
tjänst, när de tog ifrån mig min rustning och min häst.
10. — Lagerlöfy Kristuslegender. — Kejsarn av Portugallien. J45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
