Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
att hänga sig fast vid henne, som skulle frälsas, för att bli
förda upp till paradiset på samma gång som hon.
Det var visst en tolv stycken, som hade hängt sig fast
vid den gamla kvinnan, och Sankte Per tänkte, att det var
en stor ära för hans mor att hjälpa så många olyckliga upp
ur fördömelsen.
Inte heller gjorde ängeln något för att hindra dem. Han
tycktes alls inte besvärad av bördan, utan bara steg och
steg och rörde inte vingarna med större ansträngning, än
om han hade burit en död fågelunge till himmelen.
Men då såg Sankte Per, att hans mor började frigöra sig
från de osaliga, som hade hängt sig fast vid henne. Hon
grep fatt om deras händer och lossade deras tag, så att den
ena efter den andra tumlade ner i helvetet.
Sankte Per kunde höra hur de bådo och anropade henne,
men den gamla kvinnan tycktes inte vilja tillåta, att någon
annan än hon själv skulle bli salig. Hon gjorde sig fri från
allt fler och fler och lät dem störta ner i eländet. Och när
de föllo, fylldes hela rymden av verop och förbannelser.
Då ropade Sankte Per och besvor sin mor, att hon skulle
visa barmhärtighet, men hon ville ingenting höra, utan
fortfor som förut.
Och Sankte Per såg hur ängeln flög allt långsammare, ju
lättare hans börda blev. Sankte Per greps av sådan skräck,
att hans ben sviktade och han måste falla ner på sina knän.
Äntligen var det bara en enda osalig, som höll fast vid
Sankte Pers mor. Det var en ung kvinna, sqm hängde om
hennes hals och som ropade och bad alldeles invid hennes
öra, att hon skulle låta henne följa med in i det välsignade
paradiset.
Då var ängeln med sin börda så långt kommen, att Sankte
Per redan sträckte ut armarna för att ta emot modern. Han
tyckte, att ängeln endast behövde göra ännu ett par vingslag
för att vara uppe på berget.
Men då höll ängeln med ens vingarna alldeles stilla, och
hans ansikte blev så mörkt som en natt.
Ty nu hade den gamla kvinnan sträckt sina händer bakåt
och gripit om armarna på den, som hängde om hennes hals,
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
