Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
IV.
En vecka senare vandrade den gamla Faustina uppför de
branta sluttningarna på ön Capreae. Det var en varm dag,
och den förfärliga känslan av ålderdom och mattighet kom
åter över henne, medan hon arbetade sig uppåt de slingrande
vägar och de i klippan uthuggna trappsteg, som ledde till
Tiberii villa.
Denna känsla tilltog, när hon började märka hur
förändrat allt hade blivit under den tid, som hon hade varit
borta. I sanning, uppför och utför dessa trappor hade förr
alltid skyndat stora skaror av människor. Här hade vimlat
av senatorer, som hade låtit bära sig av jättestora libyer,
av sändebud från provinserna, som hade kommit ledsagade
av långa tåg av slavar, av platssökande, av förnäma män,
som voro inbjudna att deltaga i kejsarens fester.
Men i dag voro dessa trappor och gångar alldeles öde.
De grågröna Ödlorna voro de enda levande varelser, som
den gamla kvinnan varsnade på sin väg.
Hon häpnade över att allt redan tycktes börja förfalla.
Kejsarens sjukdom kunde på sin höjd ha fortgått ett par
månader, och dock hade gräs redan hunnit att rota sig i
springorna mellan marmorflisorna. Ädla växter, som voro
planterade i sköna vaser, hade redan hunnit förtorka, och
okynniga förstörare, som ingen hade brytt sig om att hejda,
hade på ett par ställen brutit ner i^alustraden.
Men märkvärdigast av allt tycktes henne dock den
fullkomliga frånvaron av människor. Om än främlingar voro
förbjudna att visa sig på ön, så borde de väl ännu finnas
här, dessa oändliga skaror av krigsknektar och slavar, av
danserskor och musikanter, av kockar och taffeltäckare, av
palatsvakter och trädgårdsarbetare, som hörde till kejsarens
hushåll.
Först då Faustina nådde upp på den översta terrassen,
fick hon syn på ett par gamla slavar, som sutto på
trappstegen framför villan. När hon nalkades dem, reste de sig
och bugade sig för henne.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
