Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
inte tro, att hon har lämnat honom, därför att han en gång
sa till henne, att hon tjänade honom för att få lön och
gåvor, hon som alla andra. Hon vet dock, att han aldrig
har tvivlat på hennes oegennytta. Han har alltjämt hoppats,
att hon frivilligt skulle vända åter till honom, för ingen vet
bättre än hon, att han nu är alldeles utan vänner.
— Jag känner henne inte, sade den unga kvinnan, men
jag tror dock, att jag kan säga dig varför hon har lämnat
kejsaren. Denna gamla kvinna har blivit uppfostrad till
enkelhet och fromma seder här bland dessa berg, och hon
har alltid trånat hit tillbaka. Säkerligen skulle hon dock
aldrig ha övergivit kejsaren, om han inte hade förolämpat
henne. Men jag förstår, att efter detta har hon nu, då hennes
livs dagar snart måste ha ett slut, tyckt sig ha rätt att tänka
på sig själv. Om jag vore en fattig kvinna från bergen,
skulle jag sannerligen ha handlat som hon. Jag skulle ha
tänkt, att jag hade gjort nog, när jag hade tjänat min herre
genom ett helt liv. Jag skulle till sist ha gått bort från
vällevnad och kejsargunst fö? att låta min själ smaka heder och
rättrådighet, innan den skiljes från mig till den långa färden.
Främlingen blickade tungt och svårmodigt på den unga.
— Du tänker inte på att kejsarens framfärd nu kommer
att bli förskräckligare än någonsin. Numera finns ingen, som
kan lugna honom, då misstänksamheten och
människoföraktet griper honom. Tänk dig detta, fortfor han och
borrade sina dystra blickar djupt in i den unga kvinnans:
i hela världen finns det numera ingen, som han inte hatar,
ingen, som han inte föraktar, ingen.
När han yttrade dessa ord av bitter förtvivlan, gjorde den
gamla en hastig rörelse och vände sig emot honom, men
den unga såg honom fast in i ögonen och svarade:
— Tiberxus vet, att Faustina kommer tillbaka till honom,
närhelst han önskar det. Men först måste hon veta, att hennes
gamla ögon inte mera vid hans hov behöver skåda last och
skändlighet.
De hade alla rest sig vid dessa ord, men vingårdsarbetaren
och hans hustru ställde sig framför den gamla liksom för
att skydda henne.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
