Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De vise männens brunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
dagen, och först mot natten, när de åter såg stjärnstrimman
randa ökensanden, gick de vidare.
Efter människosätt att se, fortfor torkan, var det en ljuv
vanaring. Stjärnan förde dem så, att de varken behövde
törsta eller hungra. Den ledde dem förbi de skarpa tistlarna,
den undvek den djupa, lösa flygsanden, de slapp det skarpa
solskenet och de heta ökenstormarna. De tre vise sa
ständigt till varandra: "Gud skyddar oss och välsignar vår
vandring. Vi är hans sändemän."
Men så småningom fick jag dock makt med dem, fortfor
torkan. Dessa stjärnvandrares hjärtan förvandlades till en
sådan torr öken, som den de vandrade igenom. De fylldes
med ofruktbar stolthet och ödeläggande girighet.
"Vi är Guds sändemän", upprepade de tre vise, "den
nyfödde konungens fader lönar oss inte för högt, om han
skänker oss en karavan, lastad med guld."
Äntligen förde dem stjärnan över den mångberömda
Jordanfloden och upp bland Judalandets kullar. Och en
natt blev den stående över den lilla staden Betlehem, som
låg och glänste bland gröna olivträd på en bergkulle.
De tre vise såg sig om efter slott och befästade torn och
murar och allt sådant, som tillhör en kungastad, men därav
fann de intet. Och än värre var, att stjärnljuset inte ens ledde
dem in till staden, utan stannade framför en grotta vid
vägkanten. Där gled det milda ljuset in genom öppningen och
visade de tre vandrarna ett litet barn, som låg i sin moders
sköte och sövdes till ro.
Men ehuru nu de tre vise såg, att stjärnljuset omslöt
barnets huvud såsom en krona, blev de stående utanför
grottan. De gick inte in för att förutspå den lille ära och
kungariken. De vände sig bort utan att förråda sin närvaro,
de flydde från barnet och gick åter utför kullen.
"Är vi utgångna till tiggare, lika ringa och fattiga som
vi själva?" sa de. "Har Gud fört oss hit, för att vi skulle
gäckas med honom och förutspå heder åt en fåraherdes son?
Detta barn ska aldrig nå högre än att vakta sin hjord här i
dalarna."
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
