Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsdagen av Tannenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
havaren fordrade vördnadsbetygelse för Storbritan-
niens makt på haven med hotelsen: »Sen 1 icke drott-
ningens av England flagg?» fick han från det enda
svenska skeppet till svar: »Jo, men sen I icke
konungens av Sverige flagg?» Och sedan
lektes en lek, som båtade engelsmännen illa. När
den var slut, blåste alltjämt de stolta tretungade fär-
gerna på sin plats. Den, som n u vågar att tillstyrka
deras strykande, skall svara inför Oud.
Oss höves åter, liksom fordom, mannens vilja
och mannens kraft.
Bakom oss försvinner Grajewo, och för sista
gången går min färd genom ostpreussiska nejder.
Där bärgas i solnedgången åkrarnas gröda, där tröskas
i ladorna och plöjes på fälten, men utmed vägens sidor
stå ruinerna kvar som ödsliga gravvårdar och som
hemska milstolpar på den ryska invasionens stråt. I
den begynnande skymningen åka vi in på gatorna i
det östra högkvarterets stad. Här uppsöker jag min
vän kapten von Brockhusen, och med honom beger jag
mig i vanlig tid till fältmarskalkens aftonvard. Allt
var som förr, samma orubbliga lugn och segervisshet.
Där voro Ludendorff och Eisenhart-Rothe, Hoffmann
och de övriga herrarna av den trängre staben. Jag
berättade om mina färder i Polen, och vi talade om
världskrigets väldiga vågor och deras allt högre gå-
ende dyningar mot de neutrala staternas kuster.
Den 28 augusti var en högtidsdag icke blott för
den lilla staden, där fältmarskalken bodde, utan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
