Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaroslaus fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
vars sol nu hela floder av vårvärme strömmade ned
över deras stoft.
Hoyos gick bort till ett närbeläget fält, medan
jag stannade hos de döda. Där låg en fallen hjälte
med några öppnade brev vid sin sida. De hade kom-
mit från hans hem på stäppen, och han hade velat
taga avsked av dem och sina älskade, innan han dog.
Jag böjde mig ned för att ta upp breven och kan icke
beskriva min förvåning, då karlen öppnade ögonen
och såg på mig.
»Hur är det med dig?» frågade jag.
»Nitschevo! Jag har fått en kula, som krossat
mitt högra ben, och jag kan inte röra mig ur fläcken.»
»Vad har du för önskningar just nu?»
»Jag är förfärligt törstig.»
»Är du icke också hungrig?»
»Nej. Jag har bröd i min påse. Några tyska
soldater ha i dag på morgonen givit mig chokolad och
yatten, förbundit mitt sår och lagt mig till rätta.»
»Hur länge har du legat här?»
»Säkert i två dygn. Finns det någon möjlighet, så
låt mig icke ligga här längre. Nattkylan går väl an,
men det värsta är hundarna, korparna och flugorna.
O, hundarna, hundarna, de ha varit och slickat på mig
i natt. Jag står icke ut med en natt till. Låt mig blott
komma under tak.»
»Jo, var lugn, du skall inte behöva ligga här
längre.»
Jag tog märke på platsen, där han låg och begav
mig ut på spaning efter hjälp. Långt behövde jag
inte gå, förrän jag träffade på ett par sjukvåidssol-
dater, som just genomsökte denna del av stridsfältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
