- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
971

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 97i —

detta ämne kan icke intressera er», och åter antog hans
ansikte samma kalla, afvisande uttryck som förut.

Men prinsessan hade redan i honom återsett den man
som hon förr känt och älskade, och nu talade hon endast
med den mannen.

»Jag trodde, ni skulle tillåta mig säga er det. Jag står
er ... èr familj så nära, och jag tänkte, att ni inte skulle
finna mitt deltagande opassande, men jag har misstagit mig!»
Hennes röst började darra. »Jag vet icke hvarför», tillade
hon — »förr var ni annorlunda, och ...»

»Det finnes tusen orsaker för detta hvarför. Jag tackar
er, prinsessa», tillade han tyst. »Ibland är det tungt . . .»

»Just det är det!» sade en inre stämma hos Maria.
»Nej, jag har icke älskat blott denna goda, klara, öppna
blick, icke blott hans tilltalande yttre, utan jag anade genast
från början hans ädla, fasta "karaktär», tänkte hon för sig
själf. »Nu är han fattig, och jag är rik, det är allt. Om
icke det vore ...» När hon erinrade sig hans forna
vänlighet och nu såg in i hans goda, sorgsna ansikte, insåg hon
hela orsaken till hans köld.

»Hvarför, grefve? Hvarför? Säg mig det! Ni måste
säga det!»

Han teg.

»Jag vet icke, hvad orsak ni har, grefve, men jag lider
också, det erkänner jag. Ni vill beröfva mig er förra vän-,
skap, och det smärtar mig!» Och tårarna trädde henne i
ögonen. »Jag har så litet att glädja mig öfver, att hvarje
förlust smärtar mig . . . Förlåt mig, förlåt mig!» Hon
brast i gråt och ville Jämna rummet.

»Prinsessa, jag ber er, för Guds skull några ögonblick!»
ropade han för att hålla henne kvar. »Prinsessa!»

Hon vände sig om, några ögonblick sågo de utan att
säga ett ord in i hvarandras l ögon, och hvad som nyss tyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0975.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free