- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
882

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 24 - 25

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pi|il 882 —

betraktade ett eldsken, den första eldsvådan i Moskva, men
skenet syntes på så långt håll, att det icke ingaf någon fruktan.

Vid anblicken af stjärnhimmelen, månen, kometen,
öfver-fölls Peter af en obeskriflig rörelse, men så erinrade han sig
plötsligt sin afsikt, och en svindel kom öfver honom, så att
han skulle hafva fallit omkull, om han icke hade hållit sig
fast i staketet. Utan att ens taga afsked af sin nye vän,
gick Peter med vacklande steg tillbaka till huset, sträckte ut
sig på en soffa och var snart försänkt i djup sömn.

25.

Moskvas flyktande invånare och de retirerande ryska
trupperna sågo från de olika vägar, hvilka de tagit, med
alldeles motsatta känslor på skenet från den första i Moskva
utbrutna eldsvådan.

Familjen Rostovs vagnar höllo denna natt i Mitischtschi,
ungefär två svenska mil från Moskva. Sedan tjänarne hade
fullgjort alla sina sysslor, stodo de ännu kvar på gården och
ute på gatan samtalande med hvarandra; en af dem, som
råkade kasta blicken åt det håll hvarest Moskva låg,
varsnade då ett svagt eldsken i fjerran.

»Nej, ser ni, titta!» utropade han. »Där måste elden
vara lös. Det är just åt det håll hvarest Moskva ligger.
Titta bara ... skenet blir allt starkare och starkare. Ja,
det är bestämdt i Moskva.»

Ingen svarade honom, och de stodo alla länge och sågo
på skenet från den allt mer tilltagande branden. Då kom
äfven Daniel, grefvens kammartjänare ut på gården, och man
frågade honom, om han trodde, att det var i Moskva som
det brann. Han blickade länge åt det anvisade hållet och
utropade därpå, bristande ut i högljudda snyftningar:

»Ja, det är i Moskva, vårt kära goda Moskva med dess
hvita murar och torn.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0886.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free