Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde delen - 13 - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 842 —
»Stannar ni kvar i Moskva?»
Det dröjde en stund innan Peter svarade. »I Moskva?»
upprepade han i frågande ton, »ja visst ja, i Moskva . .
Farväl . . . farväl! ...»
»Ack, om jag vore man, skulle jag också stanna kvar»,
sade Natalia. »O, det vore härligt! Mamma, kan jag icke
få stanna kvar?»
Peter såg tankspridd på henne och ämnade säga något,
men grefvinnan afbröt honom.
»Ni var med i drabbningen, såsom vi hörde?»
»Ja, det var jag», svarade Peter. »I morgon blir det
ett nytt’ slag här.»
»Men hvad är det åt er, grefve Peter», frågade
Natalia. »Ni är er icke alls lik.»
»Ack, fråga mig icke . . . jag vet inte själf ... i
morgon ... nej . I . Farväl! Farväl!» sade han. »Det är en
förfärlig tid.»
Han drog sig tillbaka från vagiien och gick upp på
trottoaren.
Natalia låg ännu länge lutad ut genom vagnsfönstret
och såg tillbaka på honom med sitt alltjämt strålande leende.
14.
När Peter vaknade dagen efter sin återkomst till Moskva
och samtalat med generalguvernören Rostoptschin, kunde
han på en lång stund icke få klart för sig, hvarest han
befann sig, eller hvad man ville honom. När man bland
andra namn på personer, som sutto och väntade i hans
förmak äfven nämnde en fransman, som medförde ett bref
från grefvinnan Helena, öfverfölls han plötsligt af denna
känsla af hopplöshet, åt hvilken han så ofta hängaf sig.
Hofmästaren kom in för andra gången och anmälde,
att fransmannen, som hade med sig brefvet från grefvinnan,
ifrigt önskade att få tala med honom, om också blott för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
