- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
790

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 31 - 32

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 79° —

hopp, när de fingo höra, att man på nytt skulle anfalla
fienden följande dag.

32.

Furst Andreis regemente stod i reserven, som ända till
kl. 2 hade varit förlagd bakom Semenovskoje utan att taga
del i striden, men utsatt för en stark artillerield. Vid nämnda
timme fick regementet, som redan hade förlorat mer än 200
man, rycka fram på ett nedtrampadt hafrefält på terrängen
mellan Semenovskoje och Rajevski-batterief, hvarest denna
dag tusentals människor hade stupat, och dit inemot
tvåtiden en förstärkt koncentrerad eld hade riktats från några
hundra ’fiendtliga kanoner. Utan att få lemna detta ställe’
och utan att lossa ett enda skott, förlorade regementet ännu
en tredjedel af sitt folk. Framför detsamma och i synnerhet
från högra sidan dånade kanonerna, och ur den hemska
ogenomträngliga krutröken, som undandolde hela landskapet,
kommo oupphörligt kulor och granater flygande med ett
hvinande ljud. Som om man velat gifva regementet en
rastestund, förflöt då och då en kvarttimme, hvarunder alla
kulor och granater flögo öfver männens hufvuden, men då
hände det också mången gång att under förloppet af en
enda minut åter lucka på lucka slets i regementets leder,
och att oafbrutet döda och sårade bortburos.

För hvarje nytt skott minskades utsikterna för de
kvarlefvande att få behålla lifvet. Regementet stod i
bataljonskolonner på ett afstånd af trehundra steg från hvarandra,
men dock stodo alla regementets soldater alltjämt under
inflytandet af en och samma stämning. Alla voro lika tysta
och dystra. Endast sällan hörde man något ord vexlas,
men allt samtal afstannade så snart en projektil kom susande
och ropet ljöd: »bärare hit».

På regementschefens befallning hade soldaterna lagt sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0794.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free