- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
745

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 745 —5

uteslutande är att försvaga fienden, får man alls icke fästa
sig vid några privatpersoners förluster.»

»Mycket riktigt» sade den första rösten.

»Fritt spelrum!» utbrast furst Andrei förbittrad, när
ryttarne hade ridit förbi. »Hvad var det jag sade nyss?
Dessa herrar tyskar komma icke att förhjälpa oss till seger
i morgon, det svär jag dig. Tvärtom skola de af alla
krafter fördärfva saken för oss, ty i sådana där tyska hjärnor
finnas bara idéer, som inte äro värda ett ruttet lingon; i
deras hjärtan finnes inte en enda smula af det, som ensamt
och allenast är af nöden och till och med en Timochin har.
De hafva gifvit hela Europa till pris åt »honom», och nu
komma de till oss för att lära oss! Ena präktiga lärare
minsann !»

, »Tror ni, att vi komma att vinna morgondagens
drabbning?»

»Ja», sade furst Andrei med tankspridd min. »Jag
skulle gerna önska, att vi inte gjorde några fångar.
Hvarför skall man ta fångar? En gagnlös ridderlighet!
Fransmännen hafva förstört mitt hus, de komma hanhända också
att förstöra Moskva, de hafva kränkt mig, och de kränka
mig fortfarande i hvarenda sekund, de äro mina fiender,
dè äro enligt mitt begrepp skurkar. Så tänker också
Timochin ... så tänker hela armén. De måste tuktas, och om
de äro mina fiender, kunna de icke vara mina vänner, om
dé också aldrig så högt och dyrt hafva försäkrat det i Tilsit.»

»Ja», sade Peter och såg på furst Andrei med
glänsande blickar, »jag är fullkomligt ense med er.»

Den fråga, som héla dagen hade upptagit Peter,
tycktes honom med ens vara fullkomligt klar och löst. Han
förstod nu hela meningen och hela betydelsen af kriget och
af den drabbning, som förestod. Allt hvad han denna dag
hade sett, alla de djupt allvarliga ansikten han hade mött,
detta allt visade sig nu för honom i ett alldeles nytt ljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0749.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free