Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 657 (5
både lefvande och liflösa föremål, det trängde in i soldaternas
och hästarnes munnar, näsor, ögon och lungor. Ju högre
solen steg, desto högre steg också detta dammoln; ej en
vindfläkt rörde sig, människor och djur försmäktade i denna
kväfvande atmosfär. Soldaterna bundo för mun och näsa,
för att så vidt möjligt utestänga dammet, och så snart man
kom in i en by, rusade alla till brunnarne och kifvades om
vattnet,, som, huru grumligt och gyttjigt det var, girigt dracks
upp ända till sista droppen.
Smolensks brand och dess utrymmande bildade en
vändpunkt i furst Andreis själslif, ty det bittra hat han
kände mot fienden kom honom att glömma alla andra
anledningar till grämelse; för öfrigt upptogs hela hans tid
och uppmärksamhet af regementets angelägenheter. Han
vårdade sig med samma omsorg om både soldater och
officerare, och därför hedrades han ock af hela regementet med
smeknamnet »vår furste». Alla voro stolta öfver honom,
alla älskade honom. Han var god och vänlig mot sina
soldater och officerare, därför att de icke kände till hans
förflutna lif. Men så snart han kom tillsammans med någon
af sina förra kamrater blef han genast barsk, otillgänglig,
hånfull och sarkastisk. Allt som erinrade honom om forntiden
var honom motbjudande, och han bemödade sig att genom
sträng pliktuppfyllelse söka glömska.
Den i o augusti befann sig den kår, som hans
regemente tillhörde, i närheten af Lysygora. Furst Andrei hade
två dagar förut erhållit underrättelse, att hans fader, syster
och son* hade begifvit sig till Moskva. Han hade väl då
egentligen ingenting att göra på Lysygora, men med den
för honom egendomliga benägenheten att plåga sig själf,
beslöt han att göra en afstickare dit. Han lät sadla en häst,
och medan regementet fortsatte sin marsch, red han till sitt
gamla hem, där han var född och där han hade tillbringat
sin barndom.
Krig och fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
