- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
506

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17.

Fru Afrossimov hade träffat på den gråtande Sonja i
korridoren och ansatt henne, ända till dess hon hade måst
tala om allt. Sonja hade ett bref i handen; det var
Nata-lias svar till Anatol. Fru Afrossimov tog det af henne, läste
det och gick in i Natalias rrm, tagande med sig brefvet.

»Din slyna . . . din skamlösa varelse 1» ropade hon,
genast hon kom inom dörren. »Nej, håll munnen på dig
. . . jag vill inte höra ett ord till svar!»

Natalia såg på henne helt uppskrämd, men utan en
tår i ögonen. Fru Afrossimov stötte henne ifrån sig, gick
ut och låste igen dörren till hennes rum. Därpå befallde
hon portvakten och husets alla öfriga tjänare att väl släppa
in genom porten alla som kommo denna afton, men icke
släppa ut dem igen, utan föra dem till henne. Efter att
hafva vidtagit alla dessa anordningar, satte "hon sig i sitt
rum och väntade på Anatol och hans medhjälpare. Men
när Gavrila kom och berättade, att de två herrarne hade
kommit undan, steg hon upp med rynkad panna och gick
en lång stund med på ryggen korslagda armar af och an
på golfvet och tänkte öfver, hvad hon nu skulle göra. Hon
kände efter, om hon hade nyckeln till Natalias rum i sin
ficka, och gick därpå, så sent det än var, genom korridoren,
där Sonja ännu satt och snyftade, in i Natalias rum.

»Snälla fru Afrossimov, låt mig följa med er in till
henne!» bad Sonja.

Men hon svarade icke, öppnade dörren och trädde
med fasta steg in i rummet.

Natalia låg på divanen med händerna öfver ansiktet
och rörde icke en lem.

»Jo, det är vackert, minsann!» dundrade fru
Afrossimov. »Att ställa till sådana historier i mitt hus! Det hjäl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free