- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
329

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 329 —

görenhetsfruarna låta oss få två skålpund charpi och kaffe i
månaden, eljes skulle vi inte alls kunna reda oss . . . tänk
bara: fyra hundra förut, och det kommer oupphörligt flera.»

»Major Denissov!» upprepade Rostov otåligt.

»Känner honom inte! Troligen död. Eller hur,
Ma-kejev?» frågade doktorn fältskären i likgiltig ton. Men denne
var icke af samma åsikt som läkaren.

»Är det en lång karl med rödaktigt skägg?»

. Rostov beskref Denissovs utseende.

»Ah, riktigt! En så’n ha vi haft här!» svarade doktorn
belåten, »men han måtte vara död! Men jag skall se efter
i förteckningen. Har du den på dig, Makejev ? 9

»Nej, förteckningen är hos Makar Alexievitsch»,
svarade fältskären. »Men gå in i officerarnes rum; där kan ni
se efter själf», sade han till Rostov.

»Nej, gå inte dit», menade läkaren, »för annars kan
det hända, att ni själf blir stannande där!»

Rostov vände sig dock bort från honom med en
bugning och bad fältskären visa vägen.

De’gingo korridoren i ända. Den vidriga lukten blef
så stark i denna mörka korridor, att Rostov höll igen näsan
på sig och måste stanna en stund för att samla krafter.
Till höger öppnades en dörr, och ur den kom en lång,
utmärglad man i bara skjortan. Han såg med feberglänsande
ögon på de båda passerande. Då Rostov blickade in genom
den öppna dörren, såg han huru sjuke och sårade lågo om
hvarandra på golfvet, bäddade på halm och soldatkappor.

»Får jag gå in här och se efter?* frågade Rostov.

»Hvad tjänar det till?» sade fältskären.

Men just därför att denne icke tycktes vilja släppa in
honom, gick Rostov in i soldaternas rum. Han hade väl
redan något vant sig vid lukten i korridoren, men här var
den ännu mer outhärdlig.

I ett långt, klart upplyst rum lågo sjuke och sårade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free