- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
266

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- — "266 —

ansågs för en högförrädare, men ett år senare kom
ordningen till hans mördare. Och hvarför? Hvad ondt låg
häri? Hvad godt? Hvad är att älska, hvad att hata?
Hvarför lefva vi? Hvad är lifvet, hvad är döden? Hvilken makt
är det, som leder och regerar allt? Så frågade sig Peter
och fann icke något annat svar än detta enda, mot all
logik stridande: Man dör, och allt är slut. Man dör, och då
får man veta allt, och det finnes ingenting mer att fråga.
Ja, man dör — men huru förfärligt är icke detta!»

»Jag får be ers nåd vara god lemna en smula plats
för denne herre!» sade gästgifvaren, i det han kom in i
rummet med en resande, som liksom Peter nödgades vänta
här af brist på hästar.

Den resande var en undersätsig, blek, äldre man med
skrynkligt ansikte och grå, lifliga ögon. Peter steg upp och
lade sig på den för honom iordningställda sängen. Då och
då kastade han en blick på främlingen, som utan att gifva
akt på Peter med trött och vresig min pustande befriade
sig från sina ytterplagg; inunder bar han en ganska sliten
skinnklädd nattrock och hade höga filtstöflar på de tunna,
knotiga benen. Han satte sig på soffan, lutade sig mot
ryggstödet och såg på Peter.

Det allvarsamma och stränga uttrycket i detta ansiket
fängslade Peters uppmärksamhet. Han tänkte tilltala
främlingen, men innan han kom sig för med att göra det, hade
denne redan slutit ögonen, och satt där med händerna
lagda öfver hvarandra antingen för att hvila sig, såsom
Peter tyckte, eller försjunken i tankar. På ena fingret bar
han en stor ring af järn, på hvilken ett hufvud fanns
afbildadt.

Främlingens betjänt packade nu upp en del matvaror,
som de medfört, kokade upp vatten till teet och dukade
bordet. När allt var färdigt, öppnade främlingen ögonen,
flyttade sig närmare intill bordet och hällde i ett glas te

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free