- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
122

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 122 — .’

»Hm, hm, poh, poh!» stötte fursten fram och satte sig
till bords. En tallrik föreföll honom icke vara riktigt ren;
han visade på en fläck och kastade honom ifrån sig. Tichon
uppfångade honom och räckte honom till betjänten, som
stod vid buffeten.

Den lilla furstinnan var icke opasslig, men hon var
rädd för fursten, hvarför hon hade beslutat att icke visa sig,
när hon hörde, att han var vid dåligt humör.

»Jag är rädd för barnet», hade hon sagt till m:lle
Bou-rienne. »Gud vet, hvad som kunde hända, om jag blefve
skrämd.»

Ja, den lilla furstinnan befann sig på Lysygora i ett
tillstånd af beständig ängslan och missnöje. Lika missnöjd
med henne var också fursten, men ännu större än hans
missnöje var hans förakt.

»Kommer det främmande, ers nåd?» frågade m:lle
Bou-rienne, under det hon med sina smala fingrar bredde ut
serveten. »Hans excellens fijrst Kuragin och hans son,
enligt hvad jag har hört berättas?»

»Pah! Bara en skolpojkexcellens! Det var jag, som
satte honom i den skola, där han fick den titeln», sade
fursten föraktligt. »Men hvarför har han sin son med sig?
Det kan jag inte begripa. Prinsessan Maria vet det kanske.
Men jag kan inte förstå, hvarför han släpar med sig pojken.
Jag har ingenting otaldt med honom.»

Han kastade en blick på sin rodnande dotter.

»Mår du inte bra? Är väl rädd för ministern, som
den slyngeln Alpatitsch kallade honom i dag.»

»Nej, min far!»

M:lle Bourienne sade icke något mer om det ämne,
hon så olyckligt hade råkat komma in på, utan började
språka om växthusen, om huru vacker en nyss utsprucken
blomma var, och sedan man ätit soppan, blef fursten
vänligare. När de stigit upp från bordet, gick han till sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free