- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
111

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— III —

denna tid. Sedan grefve Besuchovs frånfälle hade han helt
och hållet bemäktigat sig hans person och ledningen af hans
angelägenheter. Så länge han uppehöll sig i Moskva,
kallade han än Peter till sig, eller gick han till honom och
föreskref honom i en trött ton, hvad han skulle göra, som
om han hvarje gång ville säga: »Du vet att jag är
öfverhopad med göromål, men det vore obarmhertigt att
öfvergifva dig, och du vet också, att det, som jag säger dig, är
det enda riktiga.»

»I morgon fara vi; jag ger dig en plats i min vagn.
Här är allt det viktigaste undangjordt, och jag borde redan
för länge sedan vara i Petersburg. Se här, hvad jag har
fått från kejsaren! Du är upptagen i diplomatiska kåren
och utnämnd till kammarjunkare. Nu står den diplomatiska
banan öppen för dig. Ha, jag hade nästan glömt — du
vet, att jag hade litet affärer med den aflidne. Därför har
jag också behållit pengarne från godsen vid Riäsan — du
behöfver dem inte, och jag skall senare göra afräkning
med dig.*

Liksom i Moskva blef Peter i Petersburg omgifven af
en krets vänliga, älskvärda människor. Han kunde icke
afslå den plats, som fursten hade förskaffat honom, om den
också bara bestod i en tom titel, och från alla håll togo
bjudningar, bekanta och sällskapslifvet honom så mycket i
anspråk, att han aldrig hade någon ro.

I början af vintern 1805—1806 fick han ett
bjud-ningsbref från hoffröken Anna Scherer. »Den vackra
Helena Kuragin kommer också», stod det i brefvet. Peter
hade för första gången en förkänning af, att ett band höll
på att knytas mellan honom och Helena och att äfvèn andra
sett det. Soirén aflopp som alla andra af samma slag, men
värdinnan hade som nyhet att bjuda sina gäster på en
diplomat, som hade anländt från Potsdam och medförde de
yaste detaljerna från kejsar Alexanders vistelse i Preussen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free