- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
105

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 17 - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— logf—

sammans. Jag ber ers excellens erinra sig det! Hela
kompaniet kan vittna för mig.»

»Bra, bra», sade .öfversten och vände sig till den
bredvid honom stående majoren. Men Dolochov gick icke; han
tog af förbandet kring hufvudet och visade blodet, som var
sammanlefradt i hans hår.

.»Ett bajonettsår!( Jag har stått i fronten — vill ers
excellens vara god och komma ihåg det!»

18.

Tuschins batteri blef bortglömdt, och först mot slutet
af fäktningen, då furst Bagration fortfarande hörde
kanondunder i centern, skickade han dit en adjutant och sedan
äfven furst Andrei med befallning att batteriet genast skulle
draga sig tillbaka.. Batteriet hade länge stått i den
fiendtliga kanonelden, men det hade ändå lyckats det att göra
fransmännen " stor skada. Flere gånger hade till och med
anfall af franskt infanteri tillbakaslagits med kartescher, ehuru
batteriet redan länge sedan saknade betäckning. Midt under
det * bedöfvande dundret irån hans egna kanoner och
knakandet af de fientliga projektilerna hörde
batteribefälhafva-ren plötsligt ropas:

»Kapten Tuschin! Kapten Tuschin!»

Förvånad vände han sig om’ och såg samma
general-stabsofficer, söm nåde kört ut honom ur marketentaretältet.

»Har ni blifvit galen? Man har ju redan två gånger
befallt er att draga er tillbaka!»

»Jag . . . vet icke ...» svarade Tuschin med handen
vid mössan. Generalstabsofficeren kunde icke tala till slut.
En kanonkula flög förbi, han lutade sig ned på hästen och
orden stockade sig i hans hals, och när han ville öppna
munnen igen, afbröts han af en ny kanonkula. Han vände
genast sin häst och red därifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free