- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
90

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

go

Furst Andrei ville svara något, men då tystnade
rösterna i rummet, och på tröskeln visade sig Kutusov med
den långt framstickande örnnäsan. Furst Andrei stod midt
emot honom, och af uttrycket i högste befälhafvarens enda
öga kunde han se, att viktiga tankar och stora bekymmer
sysselsatte honom, så att han stirrade på sin adjutant utan
att känna igen honom. Bakom Kutusov syntes furst
Bagrà-tion, en medelstor man med starkt utpräglad österländsk
typ, stadig, stel blick och stark kroppsbyggnad.

»Har den äran att anmäla mig!» sade furst Andrei
och lemnade Kutusov ett bref.

»Ah, från Wien! Bra, senare, senare!» och Kutusov
och Bagration gingo ut på bron.

»Nu, min furste, lef väl! Gud vare med dig, och
mottag min välsignelse till ditt hjältemodiga företag!» sade
Kutusov, och hans ögon fylldes plötsligt af tårar. Han drog
Bagration intill sig med venstra handen, gjorde korstecknet
öfver honom med den högra och vände mot honom sin
kind att han skulle kyssa den. I dess ställe kysste
Bagration honom på axeln. »Ännu en gång: Gud vare med dig!»
upprepade Kutusov, gick till sin vagn och uppmanade furst
Andrei att åka med honom.

»Ers excellens, jag skulle önska att få anställning här
— tillåt mig att stanna hos furst Bagration!» bad furst
Andrei.

»Stig upp i vagnen», befallde Kutusov; »jag behöfver
också själf goda officerare ...»

Furst Andrei åtlydde genast hans befallning, och de
begåfvo sig i väg, utan att någondera på en lång stund
yttrade något. Den klarseende Kutusov, som väl förstod
hvad som rörde sig i furst Andreis inre, sade slutligen:

»Det är mycket, som blir framtiden förbehållet, mycket,
mycket!» Och liksom talande för sig själf fortfor han: »Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free