- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
22

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog - 5 - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag hatar henne. Hvarför har hon smugit sig in här? Men
det kommer väl en dag, då jag får säga henne rent ut,
hvad hon går för!» skrek prinsessan alldeles utom sig.

6.



Peter hade varit på middag hos grefve Rostov och hade
gjort all heder åt de många läckra rätterna och ännu mer
åt de många goda vinerna. Ej under då, att han somnade
där han satt i vagnen tillsammans med furstinnan
Drubetskoi, då de återvände till Besuchovska palatset.

I den smala baktrappan mötte de några af tjänstfolket,
som kommo springande med vattenhinkar.

»Prinsessornas våning ligger ju åt det här hållet?»
frågade furstinnan.

»Ja, dörren till venster, mor lilla», svarade en af
karlarne högljudt, som om nu hvad som helst vore tillåtet.

»Grefven har kanhända icke frågat efter mig», sade
Peter, då de kommit upp i förstugan. »Jag skulle hellre
vilja gå direkte in till mig.» Och han kastade en vänlig
blick på furstinnan.

»Ack, min vän, glöm alla orättvisor man säkert har
begått mot er. Tänk bara på, att han är er fader och att
han ligger för döden.» Hon suckade. »Jag älskar er, som
om ni vore min son, Peter! Lita på mig — jag skall
bevaka edra intressen!»

Peter förstod henne icke, men han tänkte: »Det skall
väl vara så här!»

I salongen sutto flere personer, som i lågmäld ton
samtalade med hvarandra, men alla tystnade vid anblicken af
furstinnans bleka, förgråtna ansikte och den storväxte,
klumpige Peter, som lydigt följde henne. Man såg tydligt på
henne, att hon var fullt medveten om, att det stora,
afgörande ögonblicket nu var kommet, och hon uthärdade alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free