Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregående framhållna, och de voro icke af nyssnämnda slag.
Inom de svenska staberna fanns också blott en mening om lätt-
heten att alldeles besegra den norska arméen. Denna mening
grundade sig icke på ett underkännande af värdet af de norska
soldaterna, hvilka i allmänhet ansågos såsom «vackra och goda»
och ofta sin sak af böjelse tillgifna, utan hufvudsakligen därför
att de voro så illa anförda. Befälet, skrifver sålunda Gylden-
stolpe, hade knappt visat sig.
Men för att icke åtnöja oss blott med samtidas antecknin-
gar och dagböcker skola vi gå saken närmare in på lifvet och
efter ett officiellt aktstycke undersöka beskaffenheten af den för-
svarskraft, som Norge ägde kvar efter konventionens afslutande
i Moss. Få dylika aktstycken torde vara mera upplysande än
den redogörelse, som general Björnstjerna afsände till Karl
Johan från Kristiania (se bil. D) den 24 september 1814, eller just
vid den tidpunkt, då frågan om krig eller fred å nyo kommit
på dagordningen. Af åtskilliga skäl förordade Björnstjerna krig,
och de militära skälen sammanfattade han sålunda: »Det är
omöjligt», skref han, »att icke ett krig skulle hafva den mest
fullständiga framgång. Jag skulle kunna anföra tusen skäl för
att bevisa detta påstående; de förnämsta äro:
1:o att det icke finnes en enda norsk general, som förstår
sig på att föra krig;
2:o att de norska officerarne till större delen äro »garcons
boutiquiers», som icke hafva någon militärisk anda eller kunna
ingifva någon respekt eller förtroende hos truppen;
3:o att soldaterna icke vilja slåss;
4:o att artilleriet är uselt och icke bestar af annat än tre-
pundingar; att kavalleriet är eländigt;
5:o att bönderna äro på vår sida i hela södra delen af lan-
det ända upp till gränsen af Bergen(hus amt) och Gudbrands-
dalen;
6:o att man icke skall lyckas samla emot oss mer än 12-
till 15,000 man, alldenstund soldaterna vid Bergenhus’, Trond-
hjems, Vesterlehns och Telemarkens regementen icke vilja komma
sunnanfjälls och icke heller skola få tid att göra det ...!
! Härmed öfverensstämmer äfven hvad åtskilliga norska patrioter från denna
tidpunkt antecknat. »Jeg talte i dag med Arenfeldt», skrifver sålunda Motzfeldt
i sin dagbok den 5 oktober. »Det höieste, vi hastigt nok kan samle, er 5000
Mand.» ... »Det er blevet mig forsikret af Folk, som jeg tror paalidelige, at der
blandt adskillige Troppe-Corps viste sig megen Lunkenhed.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
