Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö KRIGET I NORGE 1814.
medel» som utsvältning för att betvinga ett för sin frihet käm-
pande, civiliseradt folk.
I samma mån själfständighetspartiet ökades, blefvo emel-
lertid ofvannämnda meningsbrytningar allt svagare. Stämningen
mot Sverige blef så bitter och oförsonlig, utfallen mot Karl
Johan så hetsiga och för hans personliga heder kränkande, att
få hade lust mera att tala om en fredlig underhandling.
Det behöfdes blott, att någon framställde den möjligheten, att
Norge äfven i förening med Sverige skulle kunna gå en lugn
och lycklig framtid till mötes, så vida dess konstitution blefve
grundad på inre frihet och själfständighet samt omgärdad af
starka garantier, för att den stora hopen af ytterlighetsmän
skulle utfara mot denne »hemmasvensk» och förehrå honom för
trälsinne, feghet och brist på fosterlandskärlek, ty hvilken norr-
man skulle väl utan att vansläktas från sina fäder kunna misstro
sin nations kraft? Emellertid var ett omslag i tänkesättet icke
alldeles omöjligt. Ju närmare kriget kom, dess tveksammare
syntes en och annan. Bonden hade svårt att utgöra skatten.
Blefve icke krisen kortvarig, skulle man icke slippa igenom
med näsa och båda örom.! För att hindra dessa fredsvänner att
sprida sina läror bland den stora massan beslöt prins Kristian att
med ens afskära alla deras förhoppningar genom att ställa den pro-
klamerade friheten i hägn af en grundlag. Samma dag han för-
klarade sig för regent, den 19 febr., lät han därför utfärda en kun-
görelse om val till en allmän riksförsamling att möta i Eidsvold
den 10 april för att bestämma om landets blifvande styrelsesätt.
Så långt var man alltså kommen, då Sverige tog sitt
första officiella steg för att förmå norrmännen att godvilligt
underkasta sig Kieltraktatens bestämmelser. Genast efter
fredsslutet hade Karl Johan skrifvit till högste befälhafvaren
öfver reservarméen, fältmarskalken von Essen, hvilken var
utsedd att i egenskap af generalguvernör öfvertaga styrelsen i
Norge, att han oförtöfvadt skulle sätta sig 1 förbindelse med de
danska befälhafvarne på gränsen för att! söka öfverenskomma
med dem om de åtgärder, som å ömse sidor borde vidtagas med
afseende på föreningen. Karl Johan hade tänkt sig, att en svensk
armékår af 6,000 man borde vara tillräcklig för besättandet
af fästningarna Kongsvinger, Fredrikssten, Fredriksstad och
Akershus, så mycket mer som ju meningen icke var att inkor-
porera Norge såsom en eröfrad provins. Denna styrka skulle
’ Anonymt bref till Adler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
