Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men längre kom man icke. Den danske kommissarien ansåg,
att Danmark var lika mycket som Sverige egare af Skåne
och fordrade, att Lund skulle indelas efter domkyrkan i två
hälfter, en nordlig och en sydlig, hvilka sedan genom
lottning skulle lemnas de olika ambassaderna till qvarter. Den
svenske kommissarien åter var icke alls villig att erkänna
denna uppfattning. Danskarne gåfvo först vika, sedan den
sachsiske medlaren varit öfver till Köpenhamn och utverkat
konung Kristians samtycke dertill. Och nu visste man alltså hvar
man skulle få sin bostad. Återstod dock frågan om
möteslokalen. Dertill föreslogs först ett tält, men förslaget föll, då
fråga uppstod om hvem som skulle vara tältets egare.
Ändtligen hittade Feuquières på råd och föreslog domkyrkan till
samlingslokal för kongressen. Hon var ett Guds hus, sade han,
och borde således kunna anses höra till ett neutralt område.
Han gjorde det också i det syfte, att han, såsom det mäktiga
Frankrikes sändebud, skulle få inträda genom hufvudingången,
då deremot de svenska och danska sändebuden skulle få nöja
sig med sidodörrarna. Men dessa tycktes dertill föga böjda,
lika litet som att vilja lemna hvarandra högra handen vid
bordet. Då gjorde Gyllenstjerna med ens slut på grälet,
förklarande, att alla platser voro lika goda och att svenskarne
nöjde sig med hvilken plats och hvilken ingång som helst.
Nu kunde alltså ambassadörerna göra sitt högtidliga intåg
i staden. Det var en skärande motsats till de sorgliga
omgifningarna. Af de flesta husen återstodo endast kolnade ruiner.
Allt var sköfladt. I det hus, som den sachsiske medlaren
fått till bostad, saknades så väl fönster som dörrar.
Underhandlingarna kunde dock icke genast börja på grund af en
liten småsak rörande etiketten. De danska sändebuden
kallades icke i sina fullmakter för ambassadörer, utan blott, såsom
i äldre tider brukats, för kommissarier. Deraf tog sig
nämligen Feuquières anledning förklara, att han icke kunde umgås
med dem. Det gjorde honom mycket ledsen, men det var icke
hans fel. Nya fullmakter måste derför anskaffas från
Köpenhamn. Under tiden firades gästabud hos de olika
ambassadörerna, hvarvid största skicklighet fordrades för att undvika
att lemna företrädet åt någon, som det icke tillkom eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
