Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje försvar omöjligt. Han klagade för konungen, att han
hvarken hade folk, lifsmedel eller gevär. Till lycka för
svenskarne var Kristian den femte af annan åsigt än
Gyldenlöve, och denne fick befallning att först intaga Marstrand.
Härigenom skulle man, ansåg konungen, kunna bättre sätta
svenskarne »fingret på ögat» och hindra deras kapare från
Göteborg att ströfva omkring i Kattegat. Ja, ginge det väl,
skulle man kanske till sist lyckas att alldeles förstöra den
svenska handeln i Nordsjön.
Staden Marstrand är belägen på en af de många små
öar, som bilda skärgården norr om Göteborg. Mellan
denna ö och öarna Koön och Klöfverön ligger en förträfflig
örlogshamn, till hvars försvar åtskilliga fästningsverk
blifvit uppförda. Vid tiden för vår berättelse låg
hufvudfästet Karlsten på högsta krönet af Marstrandsberget och
utgjordes af ett väldigt fyrkantigt torn, med hvilket en af
höga murar kringbygd borggård var förenad. Hela fästet
omgafs ytterst af en rad pålverk. Nedanför det samma, utefter
stranden, låg den obetydliga staden, knappast räknande
900 invånare. Den var skyddad af två mindre blockhus,
en vid hvardera änden. Hamnen skyddades af tre
skansar: Malepert, Hedvigsholm och Gustafsborg. Malepert låg
på en holme i det norra inloppet, Hedvigsholm i sjelfva
hamnen och Gustafsborg på Marstrandsön vid södra
inloppet, strax utom staden. På alla dessa fästningsverk kunde
man räkna öfver 200 kanoner, redo att möta fiendens anfall,
Fästningens kommendant var den gamle öfversten
Anders Sinclair. Besättningen räknade något mer än 400 man.
I början af året hade dess antal varit dubbelt så stort. Men
den stränga vintern hade kräft många offer. Brist hade
rådt på alla förråd, och soldaterna hade här som annorstädes
måst gå »nakote på vallarne». Ved hade nästan helt
och hållet saknats. Under dylika förhållanden hade det
varit helt naturligt, att sjukligheten ökats dag ifrån dag.
»Hvad för eländighet jag dagligen måste se med mitt folk»,
hade en af kompanicheferna skrifvit i slutet af januari
månad till Mörner i Göteborg, »kan jag omöjligen beskrifva.
Somliga säga, att de frysa sig förderfvade, andra ropa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
