Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Bjelke och fotfolket af Mortaigne. Midtens främre träffen
anfördes af Schultz, den bakre af Kristofer Gyllenstjerna.
Venstra flygeln anfördes af Helmfelt, samt under honom, den
främre träffen af Schönleben, den bakre af öfversten Lybecker,
och fotfolket af generalen Kaspar Sperling. Artilleriet stod
under befäl af öfversten Krister Karlsson Liljeberg. Medan
trupperna ordnades, uppstäldes bönderna på höjden strax öster
om Tirups kyrka, der en vagnborg hade bildats till deras
skydd, och på kyrkogården. När allt var ordnadt, utdelades
fältropet, som var: »Hjelp Jesus!», hvarefter fienden
utmanades ånyo medelst afskjutandet af dubbel svensk lösen.
Nu fick man icke länge vänta, innan danska armén
började framskymta på andra sidan heden. Kristian den femte
hade under nattens mörker låtit sin armé lemna den starka
ställningen vid Rönneberga. Tross och tält hade afsändts
till Landskrona, och trupperna hade fått befallning att dölja
sig bakom den höga jordvall, der Ascheberg, såsom nämdt
är, nyss förut funnit dem. Denna nattmarsch hade emellertid
icke kunnat ske utan betydliga oordningar. Afdelningar från
de olika flyglarna hade blandats om hvarandra, och oredan
hade på intet sätt minskats genom den oenighet, som var
rådande emellan de danska generalerna inbördes. Då
Ascheberg först blef dem varse, hade de just nyss hunnit komma
i ordning. Kristian den femtes afsigt var nu, såsom
Ascheberg riktigt uppfattat, att söka öfverraska svenska armén,
om denna, utan vidare efterforskning, skulle rycka fram till
anfall mot Rönneberga. Men vid åsynen af svenskarnes
slagordning mellan Tirup och Sirköping hade han icke längre
kunnat återhålla sin stridsifver. Utan att fästa sig vid de
invändningar, som gjordes af hans generaler, hvilka med goda
skäl framhöllo, hurusom man genom att framrycka på fältet
ginge förlustig alla fördelarna af den ställning man efter så
mycket besvär intagit, hurusom vidare rytteriet och fotfolket,
hvilka vapenslag nu stodo blandade med hvarandra till
inbördes hjelp, genom en framryckning skulle skiljas åt, beslöt
han ändock att genast med högra flygelns rytteri gå fram
till anfall mot svenskarnes venstra flygel, som han ansåg
blottad. De öfriga trupperna skulle stå qvar tills vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
