Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinsemellan i oordning. Fartygen kunde icke manövreras af det
oöfvade manskapet, af hvilket största delen icke ens fått öfva
sig i tackel och tåg hemma i hamnen. Till råga på olyckan
tilltog samtidigt vinden i styrka. Skeppet »Cæsar» miste sin
förstång. Snart vardt sjön så hög, att det undre lagets
styckeportar måste stängas på alla fartygen. Först vid
midnatten upphörde dock skjutandet fullständigt. De båda
flottorna voro då nära kusten af Rügen, hvarför de ännu en
gång vände om till sjös. — Följande morgon, den 26 maj,
var svenska flottan skingrad åt alla håll. Endast nio fartyg
voro samlade kring amiralskeppet. Icke dess mindre befalde
Creutz, att »blodflaggan» skulle hissas och alla skepp hålla
ned mot fiendens för att förnya striden. Denna öppnades
strax derefter med kanoneld, medan båda flottorna drogo sig
upp mot Sundet. Derunder måste det holländska
amiralskeppet hålla af med förlust af sin storstång. De svenska
skeppen åter råkade i fullständig oordning. Allt gick »uti
största confusion». Många fartyg ville alls icke gå fram mot
fienden, utan höllo i lofvart om det svenska amiralskeppet
»och sköto, som de hade varit galna, görande det mera skada
än fiendens». Då kom en dansk brännare och lade till vid
skeppet »Mercurius», som fördes af majoren Creutz, amiralens
son. Amiralen, som händelsevis fick se den fara, hvari hans
son råkat, lät genast Stora Cronan brassa back för att komma
honom till hjelp. Samma manöver upprepades af de andra
svenska skeppen, hvilka icke kände orsaken till den samma,
men voro skyldiga enligt signalbrefvet att göra efter allt hvad
amiralskeppet gjorde. Härigenom kom hela striden att stanna
af. Creutz, som icke kände sitt eget signalbref, trodde att hans
underordnade voro fega och icke vågade sig fram eller kanske
förrädiskt ville lemna honom ensam i sticket. I högsta
vredesmod skakade han värjan mot de efterblifna skeppen och
skrek från akterdäcket af sitt fartyg, att han skulle vilja se
skeppskaptenerna hänga i Stockholms galge. Det dröjde
flera timmar, innan flottan kunde återsamlas. Under tiden
förlorades ett mindre fartyg, som togs af ett holländskt skepp,
och den förenade flottan drog sig i skydd bakom Falsterbo
ref. Creutz vågade icke anfalla henne i denna starka ställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
