Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade det varit lätt att reta, i hvilket fall knifven suttit
mycket lös i bältet.
Sålunda hade Sveriges land och folk i stora drag tett
sig för den ryttare, som red i spetsen för ryttarskaran, en
medelålders man, smärt, nästan spenslig, med fina,
sydländska anletsdrag. Hans namn var Isac de Feuquières,
generallöjtnant vid franska armén. Han var på färd till Sveriges
hufvudstad, såsom utomordentligt sändebud från sin
mäktige monark, Ludvig XIV i Frankrike. Denne hade året
förut utan giltig anledning anfallit sin granne, Holland, med
en krigshär af 200,000 man. Englands mäktiga flotta hade
understödt honom. Men holländarne hade försvarat sig med
en kraft, som han icke väntat. Under den tappre Vilhelm
af Oranien hade de kämpat med ett hjeltemod, hvars like
verldshistorien har svårt att uppvisa. Ludvig den fjortonde
hade misslyckats i sitt första fälttåg. Och det dröjde icke
länge, innan hans gamla vedersakare Spanien och kejsaren
af Österrike samt flere mindre tyska furstar gjorde min
af att ställa sig på Hollands sida, om striden skulle förnyas,
medan Frankrikes bundsförvandt England allt mer drog sig
tillbaka. Ludvig den fjortonde måste derför se sig om
efter nya vänner. Han kunde icke då undgå att fästa sina
blickar vid en af Europas förnämsta militärmakter, det
nygrundade svenska väldet. Redan vid samma tid som han
anföll Holland, hade han afslutit en öfverenskommelse med
Sverige till ömsesidigt försvar mot anfall utom Tyskland.
Sverige hade sedan dess uppburit dryga underhållspenningar
af Frankrike. Det vore derför endast i sin ordning,
om det fullgjorde sina förbindelser och stälde 16,000
man i fält. Visserligen gälde förbundet endast försvar mot
anfall utom Tyskland, men denna inskränkning kunde med
skicklig underhandling lätt bortfalla.
Efter det stora vapenskifte, som i historien fått namn
af det trettioåriga kriget, hade svenskarnes rykte för
tapperhet och krigsduglighet varit i ständig tillväxt. Sveriges
krigshär ansågs fruktansvärd. Endast för att han skulle
hållas i stillhet erbjödo många land stora penningesummor. Blott
genom fleres förenade krafter trodde man sig vara i stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
