Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lappkåtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en idyllisk tafla, som visade sig för den öfverraskade
journalistens ögon.
En lappfamilj hade slagit upp sin kåta i en öppning i skogen.
Renar betade rundt omkring, och allt såg så fredligt ut, som om
man befunnit sig i den djupaste fred.
»Här är hjälpen», sade fransmannen.
»En ypperlig idé», sade svensken.
»Denna lappfamilj, som jag uppspårade vid Drammen för ett
par dagar sedan, står till mitt förfogande eller har åtagit sig, att
köra oss med renar i en slags träskoliknande slädar. Jag mins
inte namnet på dem.»
»Akjor.»
»Ja, akjor var det.»
»Men vi kunna inte köra ren.»
»Lappgubben påstår, att om han blott kör têtrenen, följa de
andra efter.»
»Fins det tillräckligt med akjor?»
»Familjen skall skida. Vi äro blott fem personer, som
behöfva färdas.»
»Fem?»
»Ja, kaptejn Övergaard skall väl också räddas.»
»Jag tänkte verkligen inte på honom, ty jag är så van, att
vi äro blott fyra personer.»
»Ni kan nu känna er säker eller hur? Jag ber er vara god
säga till, att man spänner för renarna. Lappen förstår svenska
efter hvad han sagt mig.»
»Som ni önskar. Det är bra, att ha allt klart, om ryssarna
oförmodadt skulle vara öfver oss. Ni har gjort oss alla en god
tjänst, mr Paquin.»
»Ingenting att tala om», svarade fransmannen blygsamt.
De återvände till det öfriga sällskapet. Den unga, svenska
journalisten var nu befriad från sina farhågor för miss Caters
skull. Han hade användt hela sin övertalningsförmåga för att
förmå henne afstå från sin föresats att följa med, men han hade
talat för döfva öron. Det hade till och med uppstått ett ögonblicks
misstämning dem emellan, men denna hade snart gått öfver, och
de voro nu åter goda vänner.
»Ni fryser väl inte?» var hans första fråga sedan han
återkommit.
»Nej», svarade hon och sträckte fram sin ena fot, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
