Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till järnvägslinjens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Miss Carter suckade. Hennes trogne riddare var borta, och
hvem vet hvilket öde han gick till mötes. Det var kallt ute, ty
storm och snö hade fått ge vika för en lugn och molnfri himmel,
men samtidigt föll temperaturen åtskilliga grader under
fryspunkten. Men hon tänkte ej blott på kölden. Ryska kulor kunde
äfven hota hans lif, och hon kände sig helt beklämd vid tanken på,
att han var borta.
Den unge svensken skidade med långa, glidande steg. Han
tyckte sig riktigt vara i sitt element. Den friska luften kommo
lungorna att njuta af välbehag, och trots kylan rann svetten ned
från hans panna.
Inne i skogen delade spåret efter patrullen sig. Karlarne hade
ryckt fram i skyttelinje, dock ej på större afstånd från hvarandra
än att de kunde göra sig hörda sinsemellan.
En hel timme fortsatte han färden, men såg ej en skymt af
patrullen. På ett ställe hade denna åter samlat sig och hvilat att
döma af snöns vittnesbörd.
Han stannade och torkade pannan. Solen gick just upp och
dess rosenfärgade skimmer glänste mot de snöbetäckta bergen.
Allt högre steg himmelens drottning och förvandlade natt till dag,
i det att hon utbytte sin mörka slöja mot en allt ljusare.
Och nu var det full dager.
Med ett brak flög en stor tjädertupp upp. Han sträckte på
sin långa hals och tog vägen öfver trädtopparne långt bort öfver
myren, där han slog ned, sedan han funnit ett nytt skydd.
Hvad kunde varit orsaken till, att han blifvit skrämd? Den
unge mannen visste med sig, att han ej kunnat stöta upp honom.
Förklaringen kom strax därpå.
Tyst men hastigt dök en skidlöpare fram ur skogen. Han
såg sig knappt om utan ilade framåt med sammanknipna läppar
och flämtande bröst. Karlens energi syntes koncentrerad på att
komma framåt.
»Hvad står på?»
När norsken hörde rösten, grep han om geväret färdig att
skjuta och stannade bakom en trädstam.
»Var inte rädd!» uppmanade Lindh. »Jag är ingen ryss utan
kommer direkt från kompaniet.»
»Hvad är ni för en?» frågade mannen misstroget.
»Jag är en svensk som ni hör. Under mer än en timmes
tid har jag följt efter patrullen utan att få syn på den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
