Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro vi beredda att möta åtskilliga äfventyr, ty det gällde att springa
gatlopp genom den ryska blokadlinjen. Finge vi då ett
fruntimmer med oss, vore detta endast att försvåra saken.
Men Bennet-Hoggins var för mycket gentleman för att inte
taga notis om damens önskan att få ett samtal. Han aflägsnade
sig i kaptenens sällskap, under det att vi stodo kvar ifrigt
betraktande motorbåten, ty nu hade Stevenson satt motorn i gång och
kontrollerade, att cylindrarna arbetade ordentligt.
Den kyliga nattvinden svepte om våra kinder och förde doften
af friskt saltvatten med sig. Det gick endast obetydligt sjö, och
detta kunde ej annat än glädja oss, ty desto hastigare skulle vi
nå målet för vår färd.
Visserligen var Fairy försedd med ett fördäck liknande en
torpedjagares, och detta däck fortsatte akterut i form af ruff, hvilket
garanterade för att mortorbåten skulle kunna gå äfven i svårare
sjö, men under alla omständigheter måste farten då minskas
betydligt, kanske till 12 knop eller mindre, hvilket ej var
erforderligt under nuvarande väderleksförhållanden. Vi kunde gå med
full fart.
Tio minuter därefter var Bennet-Hoggins tillbaka, och denna
gång hade han en i pälsverk insvept dam i sitt sällskap. Hennes
boa tillät oss endast se ögonen och en del af näsan.
»Miss Cater följer med oss», sade han lakoniskt. »Mr Paquin
och mr Lindh.»
Vi bugade oss och togo af mössorna för henne, och hon
besvarade hälsningen med en lätt böjning på hufvudet.
Ögonblicket därpå hörde vi klingandet från maskintelegrafen.
Så åter en signal, och Gipsy Girls maskin slutade att arbeta.
Andre styrmannen åtföljd af ett haft dussin karlar hade nu
gjort sig till situationens herrar. De skulle fira Fairy i sjön.
»Skola vi stiga i båten? frågade jag.
»Nej», sade förste styrmannen.» »Det är nog bäst, att vi få
den i sjön först. Kom hit Stevenson!»
»Jag stannar nog», svarade den tilltalade lugnt. »Måste se,
att det går ordentligt tillväga.»
»Försök inte få honom ur båten», inföll Bennet-Hoggins
skrattande. »Det är hans andra jag, och hellre än att båten skulle ta
skada, går karlen själf till botten.»
»Han får skylla sig själf», anmärkte förste styrman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
