Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Trondhjem föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När hon fick syn på mig, uppgaf hon ett högt rop af
förskräckelse.
»Hvad ni är blodig!» utbrast hon.
»Här äro pengarne», mumlade jag. Hvad hon svarade, hörde
jag inte, ty jag svimmade ånyo.
När jag vaknade, såg jag henne stå lutad öfver mig med
tårfyllda ögon.
»Ni lefver!» utropade hon och skrattade hysteriskt.
En bindel var lagd om pannan, som hon bäddat med snö.
Det var nu redan skumt. Från vägen hördes rasslet af vapen
och fordon. De sista norska afdelningarna hade lämnat staden.
Med ett språng reste jag mig upp.
»Ett skrubbsår», sade jag. »Hjärnan har blifvit litet skakad,
och detta har gjort, att jag förlorat sansen.»
»Jag är rädd för er skull», jämrade hon sig. »Och värst af
allt är att tänka, att ni ådragit er såret för min skull.»
»Nej då!» invände jag och hörde knappt hvad hon sade, ty
jag lyssnade.
»Var det en möjlighet, att skjutningen upphört?»
Så var förhållandet. Det var tydligt, att ryssarne nu voro
herrar öfver staden, och där borde råda relativt lugn. Alltså kunde
man återvända.
»Kom!» uppmanade jag henne och fattade hennes hand.
Hon lydde utan att göra någon invändning. Vi gingo tysta
vid hvarandras sida.
»Vi gå mot Trondhjem», sade hon, villrådig om jag visste
hvad jag gjorde eller ej.
»Där äro vi i säkerhet», svarade jag. »Ryssarne komma inte
att göra oss något ondt.
Vid Cecilienberg, strax söder om Trondhjem, mötte vi den
första ryska patrullen. Den tog oss och förde oss in till staden.
»Jag önskar tala med någon officer», sade jag på ryska. Det
väckte soldaternas förvåning, att jag talade deras språk.
»Som ers välborenhet önskar», svarade en korpral
aktningsfullt.
Vi fördes genast till kommendantshuset, där ryssarne redan
hunnit inrätta en expeditionslokal.
En officer bad oss artigt taga plats, hvarefter korpralen
redogjorde under hvilka omständigheter vi blifvit tagna.
På tillfrågan upplyste jag hvilka vi voro och huru vi träffats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
