Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Affären »Durban»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte är inbegripen i strid med er, och hvars vänskap bör ligga er
ryssar varmt om hjärtat, och så talar ni om dunkla punkter!
Hvilka skulle det vara, om jag får fråga?»
»Ni låg i norsk hamn vid krigsutbrottet. Ett faktum är, att
ni kom med krigskontraband. Konserver räknas dit.»
»I h-e, herre. Konserver kan man väl inte skjuta ihjäl folk med!»
»Det är nog sant», sade ryssen med fortsatt älskvärdhet. »Men
man kan underhålla en garnison med konserver.»
»De voro adresserade till konsul Falsen, ingenjör Stenvik och
handlanden Börresen.»
»Troligt är väl, att dessa herrar tagit in dem på spekulation
eller ock tjänstgjorde de som bulvaner för den norska regeringen.
Denna anade nog, att krig inte var uteslutet och vidtog sina
försiktighetsåtgärder därefter. Eller tror ni, att nämnda tre herrar
ensamma skulle vara i stånd att förtära ett så stort parti konserver?»
»Kan jag rå för, att de köpa konserver! För den skull behöfver
rederiet inte riskera båt och last.»
»Kanske kapten inte vet af, att rederiet försäkrat Durban för
krigsrisk.
»Nej, det känner jag inte till, men huru vet ni det?»
»Det är vår lilla hemlighet. Assuransen togs emellertid redan
den 8., medan ni befann er i Nordsjön.»
»Huru ni känner till den saken öfvergår mitt förstånd.»
Löjtnanten skrattade i sin ordning.
»Antag, att ryska regeringen hade last ombord», sade han.
»Ni äro några knepiga gynnare», utbrast kapten Williams.
»Men jag finner inte, att krigsförsäkringen skulle utgöra något skäl,
hvarför ni göra beslag på Durban.»
»Inte! Tänk dock efter. Rederiet fann troligen, att lasten ej
var fullt så oskyldig, då den lät assurera densamma. Vår man i
London fick också en liten vink att skynda sig med assuransen,
och det var just detta, som väckte vår uppmärksamhet.»
»Ni ha således legat och fiskat efter mig!» utbrast kapten
Williams förvånad.
»Ja, vi antogo, att ni skulle komma ungefär vid detta laget.»
En ed undslapp kaptenen.
»Hvad ämna ni göra nu?»
»Tala med chefen. I hans hand ligger afgörandet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
