Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverrumpling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat en försvarligt stor brännvinsbutelj, och så snart potatisen
var färdig, började officerarne att äta. Litet emellanåt lade de in
en sup och bjödo äfven mig, men jag nekade att ta emot något.
Fram emot midnatt skulle jag titta efter om allt var i
ordning ute på gården och gick därför ut. När jag kom till
vedboden, hörde jag en försiktig hviskning.
»Viksmoen kom hitåt!»
Det var Hans.
Utan svårighet kunde jag gå dit, ty vaktposten uppehöll sig
på motsatta sidan af ladan, och han såg inte så värst vaken ut.
»En half mil härifrån ligger ett af Nordlands kredsbataljons
kompanier», hviskade han. »Ska vi inte kalla hit det och
öfverrumpla ryssarne?»
»Jo, det var en god idé. Kan du smyga dig dit då?»
frågade jag.
»Har jag oförmärkt smitit mig hit, så kan jag nog komma
dit också», svarade han. »Var bara på er vakt här hemma! Jag
kommer snart åter och med god hjälp.»
»Gå du ut först!» uppmanade jag honom. »Om posten får
syn på dig, tror han kanske, att det är jag. Tag bara hatten af
dig och sätt på dig min tröja, så tar han fel, om han får syn
på dig!
Vi bytte rockar, och därpå aflägsnade han sig. Hans är en
duktig pojke.
Att genast gå ut ansåg jag inte för klokt. Därför ämnade
jag dröja ett par minuter, innan jag ånyo visade mig ute på gården.
Jag stod just i begrepp att lämna vedboden, när en järnhård
näfve fattade mig om halsen bakifrån. Oaktadt mina försök att
komma undan var jag fast.
»Gör inte något motstånd», hörde jag Mikael säga. »Du är
så god och följer mig.»
Han hade tydligen hört samtalet mellan Hans och mig. Allt
var förloradt. Tanken härpå gaf mig ökade krafter, och jag
lyckades slita mig lös och komma ut på gården.
Då ropade ryssen något på sitt gemena modersmål, och
posten kom springande. De voro således två om mig; och jag blef
efter en stunds häftig strid öfvermannad. Bullret hade varskott
en patrull, som låg på logen, och de kommo också ut.
»Här är förräderi å färde», sade Mikael. »Vi måste föra
bonden in i stugan att förhöras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
