Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lord Roseburys jaktfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framför oss låg Thanens kyrka, och den hälsade oss
välkommen, där den badade i solsken, ty nu hade ett omslag i
väderleken ägt rum, och med det kom också jaktlyckan, som vi så
ifrigt ehuru förgäfves sökt.
Motorbåten förde oss i land samma eftermiddag. Den bogserade
en af sluparne, i hvilken vi stufvat bagaget, hvaraf vi dock
endast medtagit det mest nödvändiga för att inte belamra oss med
onödiga saker.
Infödingarna hälsade oss välkomna, där de samlat sig på
stranden. De utgjorde ett 50-tal personer, bland dem prästen.
Norskarne voro resliga, ljuslätta karlar, med ljusa ögonbryn
och vattenklara ögon. De verkade dock icke vidare sympatiskt
på oss dessa nordbor med sin fräkniga hy och utseende af
grofyxadt material.
De små, mörka karlar och kvinnor, som blandade sig i hopen
af norskar, sågo smutsiga och fattiga ut. Till vår förvåning talade
de ryska. Sedermera fick jag veta, att de voro ryssar, som
anlagt nybyggen på den norska sidan eller ock upprättat
handelsbodar därstädes.
Färden skulle gå uppför Passviks elv så långt vi kunde. För
det ändamålet skulle motorbåten bogsera slupen, men som vi voro
fullständigt obekanta med trakten och kartor saknades, skulle en
vägvisare engageras och jämte honom ett par karlar för att bära
våra packningar. Man måste nämligen förutse, att exkursioner
inåt landet skulle bli nödvändiga.
Efter mycket bråk lyckades vi skaffa oss tre karlar, af hvilka
endast en var norsk, de andra två däremot ryssar. Dessa senare
syntes äga en långt bättre kännedom om landet än dess egen
befolkning.
Prästen talade en något så när begriplig engelska och
tjänstgjorde som tolk under underhandlingarna. Hans inbjudan att
intaga middag i prästgården afslogo vi, enär vi brunno af begär att
komma iväg.
Hvilket härligt lif väntade oss inte.
Dick, den glade Dick Bower, sjöng under nära en timmes tid,
sedan vi satt motorn i gång, och alla voro vi vid det bästa
humör.
När skymningen kom, tältade vi i land och sofvo snart
oskuldens sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
