Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de sig efter årets fullbordade kretslopp, och
fröjdade sig i det att de begingo en högtidsfest till
martyrernas ära [1]. Ty även det var ett bevis på hans
stora vishet, att han, då han som en naturens ledare
omgestaltade hela sin tids mänskosläkte till nytt
liv och säkert fängslade dem vid trons och
gudskunskapens tyglar, han i någon mån lättade trons ok för
de undergivna, så att de kunde läska sig med jordiska
fröjder. Ty då han insåg, att den okunniga och
oerfarna massan på grund av de sinliga njutningarna
hängde fast vid de falska avgudarna, så tillät han
mänskorna, för att hos dem det viktigaste i första
hand skulle ernås — att de nämligen från den fåfänga
avgudadyrkan riktade sin sin blick mot gud — att
till minne av martyrerna fröjda sig, låta sig väl vara
och förlusta sig, enär med tiden en gång livet av sig
självt skulle antaga mera allvar och stränghet, i det
att tron komme att ge anvisning härtill.» Gregorius
är den ende missionär under de tre första
århundradena, om vilken vi veta att han praktiserat en sådan
missionsmetod: martyrkulten med brusande, hednisk
festglädje trädde i stället för de gamla kulterna.
Metoden hade en överraskande effekt: landet blev
kristnat. Efter vad kyrkohistorikern Theodoretus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
