Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toomai vid elefanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala. Då klättrade Lill-Toomai upp i toppen på en av de
darrande inhägnadspålarna, med sitt solblekta bruna hår
flygande löst över axlarna, ej olik en liten tomtenisse i
fackelskenet; och så snart ett lugnt ögonblick inträdde i
stormen, kunde man över trumpetandet och smällandet och
brakandet av tåg och stönet från de tjudrade elefanterna
höra hans uppmuntrande ord i gäll diskant till Kala Nag.
»Mail, mail, Kala Nag! (Gå på, gå på, Svarta orm!) Dant
do! (Ge honom med betarna!) Somalo! Somalo!
(Försiktigt, försiktigt!) Maro! Mar! (Slå honom, slå honom!)
Akta dig för pålen! Arre! Arre! Hai! Yai!
Kya-a-ah!» brukade han skrika, och den väldiga kampen mellan
Kala Nag och den vilda elefanten svängde fram och
tillbaka över keddah’n, och de gamla elefantfångarna torkade
svetten ur pannan och passade på att nicka åt Lill-Toomai,
där han gestikulerade vilt i toppen av pålen under högljudda
glädjerop.
Han inte bara gestikulerade. En natt gled han ned från
sin påle, smög sig in bland elefanterna och kastade den lösa
ändan av ett tappat rep till en drevkarl, som försökte få en
snara kring benet på en liten morsk elefantkalv (kalvar äro
alltid mera besvärliga än fullväxta djur). Kala Nag såg
honom, grep honom med snabeln och langade upp honom till
Stor-Toomai, som på fläcken gav honom några daskar och
satte honom tillbaka på pålen. Morgonen därpå läxade han
upp honom ordentligt och sade: »Kan du inte nöja dig med
murade elefantstallar och en liten oskyldig tältforsling, utan
måste gå ut på elefantfångst på egen hand, din lilla slyngel?
Nu ha de där enfaldiga jägarna, vilkas lön är mindre än min,
talat med Petersen Sahib om saken.»
Lill-Toomai blev rädd. Han visste inte stort om vita
människor, men Petersen Sahib var för honom den största
vita man i världen. Han var chef för hela
Keddahetablissemanget — den man, som fångade alla elefanterna åt
indiska regeringen och som visste mera om elefanternas vägar
och vanor än någon annan levande människa.
»Vad — vad kommer nu att ske?» sade Lill-Toomai.
»Att ske? Det värsta som kan ske. Petersen Sahib är
en galning; varför skulle han eljest jaga de här vilda satarna?
Han kommer nog att fordra, att du också blir elefantfångare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
