Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Rikki-Tikki-Tavi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mungoner i trädgården betydde död förr eller senare för
honom och hans familj; men han ville avleda Rikki-tikkis
vaksamhet. Därför sänkte han en smula på huvudet och
vände det åt sidan.
»Låtom oss resonera», sade han. »Du äter ju ägg.
Varför skulle inte jag äta fåglar?»
»Se dig om! Se dig om!» sjöng Darzee.
Rikki-tikki visste bättre än att förlora tid på att titta.
Han hoppade upp i luften så högt han kunde, och i samma
ögonblick ven förbi under honom Nagainas huvud, Nags
elaka makas. Hon hade krupit bakom honom, medan han
talade, för att göra slut på honom, och han hörde hennes ilskna
väsning, när anfallet misslyckades. Han kom ned nästan
rakt på hennes rygg, och hade han varit en gammal mungon,
skulle han ha förstått, att nu var tiden inne att med ett
bett krossa ryggraden på henne; men han var rädd för
ormens förfärliga tillbakapiskande stjärtslag. Han gav
visserligen ett bett, men bet icke tillräckligt länge, utan
hoppade bort från den svängande stjärten, lämnande Nagaina
sårad och full av raseri.
»Usla, usla Darzee!» sade Nag, i det han sköt i höjden så
mycket han kunde för att komma åt fågelboet i törnbusken;
men Darzee hade byggt det utom räckhåll för ormarna, och
det endast svängde fram och tillbaka.
Rikki-tikki kände, hur hans ögon blevo röda och heta
(när en mungons ögon bli röda, är han arg), och han satte
sig upprätt på svansen och bakbenen som en liten känguru,
spejande omkring sig och småpratande för sig själv i raseri.
Men Nag och Nagaina hade försvunnit i gräset. När en orm
misslyckats med ett hugg, säger han aldrig någonting eller
ger något tecken till vad han ämnar företaga härnäst.
Rikki-tikki brydde sig inte om att följa dem, ty han kände
sig inte säker på att kunna sköta två ormar på en gång.
Därför trippade han bort till sandgången nära huset och
satte sig ned för att tänka. Om man studerar gamla
naturalhistorier, finner man där det påståendet, att när mungon
strider med en orm och råkar att bli biten, springer han bort
och äter en viss ört, som kurerar honom. Detta är inte
sant. Segern beror endast på ögats snabbhet och fotens
snabbhet — ormhugg mot mungonhopp — och som intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
